Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén - IV. Om lekamligt arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSÉN, OM LEKAMLIGT ARBETE
59
at de icke begära något (af sin nästa)1 för den tienst och arbete, de
honom giöra, utan låta det komma an på Gud, huru han täckes
boija nästans hiärta. Andre hafwa en segrande tro, som öfwer
-winner werlden, se2 blott på Gud och fråga icke ens, hwad de skola
äta, hwad de skola dricka eller hwad de skola kläda sig med, utan
öfwerlemna sinom husbonda all den omsorgen, dragandes de
allena denna omsorgen, at de måga wärcka Guds wärk. (Joh.
6: 27—29), nemligen ära Guds löfften med tro och hans bud
med lydno.
§ 14. Förfarenheten wittnar, at trogna siälar stundom utan
sin christendoms skada äro rätt skickeliga til arbete, arbeta3 muntert
och åtniuta4 ändå Guds frid. Men stundom åter försättes samma
person i så starkt siäla-arbete innom sig genom strid, anfäktning,
bestraffning, ja, ock himla-kärleks öfwerflöd, at hon icke kan
taga sig någon utwärtes gärning före. Man wet exempel, då
Gud så indragit siälenes förmögenheter in i det inra eller i det
för-troligasta, omgänget med honom,5 at hon icke utan möda kunnat
wända sig ut til at höra, se, tala och giöra6 något i denna yttra
werlden; och när hon dock wändt sig ut (eller gåt ur Guds
cabinet ut)7 på gården eller i kiöket, så har hon ock sedan länge nog
måst poenitera eller plåga sig i den förbannade naturen, der orenas
och oroas, lida hunger och törst i andelig måtto.
§ 15. Widare så kan den ene hafwa at strida med en lat
och trög natur, som ogärna arbetar med sina händer, warandes
häldre commod, lättsinnig och kringswäfwande. Till sådanas
förmaning, bestraffning och upwäckelse kan Pauli språk anföras
i 2 Thess. 3: 8—12, nemliga i Thessalonica woro någre, som drefwo
fåfänga, hade onyttig ting före, woro förwetne, nyfikne,
sqwaller-aktige, och wille intet giöra gagn. Sådant är twert emot
christen-domen, i hwilkens utöfning man hwar dag skall taga sit korss
på sig, (wedersäija sig sielf)8 och följa Christum (Luc. 9: 23). En
annar åter hafwer at strida emot en hetsig och wärksam natur,
som är alt förmycket pickhogad på utwärtes arbete och giör sig
en heder deraf, at han förströr sig i mångfaldiga syslor och
beställningar. Honom är det ett korss och beswärligit at med Maria
1 N. 1980 c och T. 269 b. 2 N. 1980 c, T. 269 b; V. och T. 269
de se. 3 N. 1980 c, T. 269 b och T. 269; V. de arbeta. 4 N. 1980c;
öfriga njuta. 8 K. 1980 c, T. 269 b; V. och T. 269 Gud. e K.
1980 c, T. 269 b; V. och T. 269 höra, tata, se och giöra. 7 T. 269 b,
N. 1980 c. 8 N. 1980 c och T. 269 b.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
