Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén - V. Om världsliga präster. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSÉN, OM VÄRLDSLIGA PRÄSTER
<?5
sielf talade til aem igenom Paulum, (2 Cor. 13: 3, 4). Då bekände
han ock, huru fögo han estimerade sin academiska lärdom och all
werldslig wishet, den han förklarade för skadelig och hinderlig för
korssets älskare och des ords evangelister (Phil. 3: 8; 1 Cor. 1: 17,
31; cap. 2: 1-16).
§ 15. Däremot skattar werlden sin rhetorica, logica, ebreiska
grekiska, latiniska etc. konst, språk och naturliga wettenskaper så
högt och så angelägna, at hon understår sig (til at)1 utestänga från
ordets betiening Christi egna korss-lärj ungar, likasom wore Andans
embete ett Babels handtwärk, hwilket effter egennyttiga
skrå-ord-ningar borde hemfalla Apollinis och Minervæ söner til monopolium,
anseende och rikedom i proportion effter hwars och ens naturliga2
meriter (Es. 2: 8-18).
Så giorde intet den ene, hwilken dock war af enom storom anda.
Christus Jesus ut wäl de inga rabbiner, skrif ftlär da och lagkloka til
sit evangelii utspridande, utan de lydiga och trogna (fastän
ostude-rada) dem kallade och sände han genom sin anda förutan prästa-ed,
prisandes sin fader med glädie, at han fördoldt sin rikes hemlighet
för de wisa och kloka och uppenbarat det för de fåkunoga (Luc. 10:
17-21). Intet pålade han dem at edeligen utfästa för
tilkomman-de tider, at de uti academiska studier skulle årligen och dageligen
sökia framsteg, hwilket somlige af werldenes präster hålla nödigt och
godt åtminstone så mycket, at de wid präste-möten måga med
ap-plause perorera och disputera. Neij, et rätt troget och träget arbete
i Christi wingård på Thabor, Gethsemane och Golgatha giör, at
Christi tienare glömma både Cicero och Aristoteles, Pallas och
Par-nassus och trampa alla werldenes högder och månan sielf med des
kalla sken under sina fötter. Ty de wilja til Zions berg och följa
Lambet, ehwart det går (Es. 2, totum; Apoc. 12: 1, cap. 14:1-12;
Baruch 3).
Effter man nu åtminstone effter Skrifftenes bokstaf wet, at Christi
och Fadrens wälbehag är at bo hos de ödmiuka, de enfalliga barnen
och at mäst uppenbara sig för dem, som mäst älska honom (Joh.
14: 2i, Es. 57: 15, cap. 29: 14, 10, 11; Act. 5: 32), huru törs man då
kalla, ordinera och sända såsom til ordets betiening sådana, som
ännu eij afdödt sit academiska högmod, bokwett, magister- och
doc-tors-rang med flera werldenes meriter? Matth. 23: 6-10; 1 Cor. 8: 1-3.
Desse äro ännu icke blefne barn, mycket mindre under korsset
segrande ynglingar och männer 1 Christo (1 Joh. 2: 12-14; Eph. 4: 13-15;
1 T. 260 2 Ej i T. 269.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
