Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - J. Sjöholm. Två rapporter från kyrkoherden Lars Landgren till ärkebiskopen C. F. af Wingård om Erik-Jansismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två rapporter
från kyrkoherden Lars Landgren till ärkebiskopen C. F. af
Wingård om Erik-Jansismen.
Bland brefven till Carl Fredrik af Wingård i Uppsala
Universitetsbibliotek påträffar man äfven (vol. G. 323 f.) ett par
skrifvelser från Lars Landgren om Erik—Jansismen. Då
Landgren själf intog en framträdande plats i aktionen mot den
farliga rörelsen, ha dessa rapporter ett visst intresse. I det första
brefvet afspegla sig mycket klart de stämningar, som rådde under
det urtima tinget i Delsbo i november 1845, icke minst den
uppjagade sinnesstämningen hos Erik Janssons anhängare, som
sedan gaf sig aflopp i hans våldsamma befriande under
transporten från Delsbo till Gefle den 21 november.
Hvad Wingårds egna tankar om Erik—Jansismen beträffar,
sä framgå de tydligt nog af ett bref, som han den 28
september 1846 skref till sin gamle vän i Göteborgs stift, prosten
Samuel Kamp i Slöinge i Halland (Brefsaml. i Kgl. Biblioteket).
Här heter det: »Under sommaren förföljde jag ErikJanssismen
och har sedan varit ute pä en höstresa, den i sjelfva hans
födelse församling bestraffat och varnat. Läsare-prester hade,
dårade af hans talegåfva och fyndighet, recommenderat honom
hos sina anhängare i Helsingland och låtit honom hålla
con-ventiklar. Dessa urartade slutligen till öppen fejd mot kyrka
och presterskap, hvarefter påfanns utvandringen för att hålla
hopen tillsammans. Hans välde öfver denna var demonisk[t],
och han satte sig slutligen i Guds och Frälsarens ställe. Något
så djerft har man icke sett i vårt land. Troligen hade ofoget
icke så fått tilltaga och trottsa ordning under en kraftigare
styrelse. Att han kunnat gäcka efterspaningarne och in salvo
komma öfver till Amerika, var oerhördt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
