Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - Underrättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDERRÄTTELSER
/<?9
’Det finnes — säger Stjerna bl. a. — inga konstgrepp i
dessa verser. Känslorna äro enkla och enkelt uttryckta, och
de verka af samma skäl, som många af våra folkvisor lika friskt
och osökt, som då de nedskrifvas. Formen har ej föråldrats;
men den är åldrig, den verkar som en sagans bard med vinter
i hår och skägg. Som folksång blefve den också, nära
half-tusenårig, världens äldsta. Det kraftiga uppslaget i de första
raderna skulle göra den till Sveriges marseljäs, men märk väl
fortsättningen: frihet är det bästa i världen för den henne väl
kan bära. Det är denna känsla af lagbunden frihet, som
genom sekler skall blifva vår inre utvecklings ryggrad. Den stolta,
tillitsfulla tonen i andra strofen, den mäktiga patos, som når
sin höjd i det genom sin plats i strofen fulltoniga ’fädernesland’,
får sin förklaring och sin harmoniska fulländning genom den
sista versraden.
’Gud må dig tröst väl sända’ — det är grundtonen för
hela det följande seklet, för allt det, som Luther uttryckte i
sin »Vår Gud är oss en väldig borg», för det som utgör
grunden till den enda stora insats Sverige gjort i det europeiska
kulturarbetet och som beseglats vid Lützen.’
Så talar vår vän -— ändock han död är. Kunna vi ej här
afläsa något eller kanske rättare mycket af hvad som rörde sig
inom honom. ’Gud må dig tröst väl sända’ — det var
grundtonen för våra fäder i framfarna dagar. Månne det icke så
också var för denne ädle svensk? ’Gud må dig tröst väl
sända!’ — Vare det ordet till sist vår hoppfulla afskedshälsning.
Blifve Knut Stjernas åminnelse i frid, ära och välsignelse!...»
— I den höga åldern af 84 år afled den 24 oktober 1909
»den amerikanska häfdaforskningens nestor», kyrkohistorikern
Henry Charles Lea. Hans viktigaste arbeten äro de båda,
hvardera tre band digra History of the Inquisition of the Middle
Äges (1888) och A History of Auricular Confession and
Indid-gences (1896) samt slutligen A History of the Inquisition of Spain
(4 bd 1906—07). Såsom medeltidsforskare måste Lea
tillerkännas omfattande lärdom och bekantskap med källorna, men
kan på samma gång icke fritagas från vissa brister i metodiskt
afseende jämte påfallande saknad af historisk konkretion i
uppfattning och stil.
— Michaëlisgillet — ett enskildt samfund för litterära och
vetenskapliga ändamål — har börjat utgifva en svensk öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
