Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - D. Alb. Hauck. Motsatser inom den senare medeltidens kyrkobegrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVIII
D. ALB. HAUCK
Om man hade en sådan tanke om staten, låg det nära till hands
att utsträcka den till kyrkan. Men kunde man då fasthålla vid
den åsikten, att i grund och botten hierarkin vore kyrkan? Eller
att om kyrkan är communio fidelium, detta samfund vore helt
och hållet förmenadt att handla?
Det är otvifvelaktigt, att ej blott Hugos utan äfven
Aristoteles’ tankar påverkat Gerson. Han har vid ett tillfälle
åberopat sig på den senare (II s. 216). Dennes föreställning om det
fria borgerskapet, som själft ordnar sina angelägenheter, visade
honom vägen att befria kristenheten från skismens skador. Men
han lyckades blott ofullkomligt sammansmälta de olika tankarne.
Nu få vi höra: visserligen härskar i vanliga fall påfven i
kyrkan såsom den kyrkliga myndighetens enväldige innehafvare.
Men om ingen Kristi ståthållare finnes, hvad då? Eller endast
sådana som med orätt göra anspråk på herraväldet inom
kyrkan? Då ingriper kyrkan såsom de troendes gemenskap. Hon
gör det i och med sammanträdandet af ett allmänt kyrkomöte,
som representerar henne (II s. 114). Mycket egendomlig är
vidare Gersons åsikt om de allmänna kyrkomötena. Han
närmar sig Hugos ståndpunkt om de två stånden, i det han
förklarar, att ett allmänt kyrkomöte kan sammanträda ej blott pä
grund af kardinalernas auktoritet utan äfven genom hjälp och
bistånd från hvarje furste eller annan kristen (II s. 114). Men
han drar sig dock för den slutsatsen, att det allmänna
kyrkomötet ej är hierarkins församling. I det han förelägger sig
frågan, hvem som har rätt att deltaga i mötet, kommer han till
svaret: ingen troende, som vill blifva hörd, får utestängas från att
verkligen höras, vare sig att han mottar eller meddelar upplysning.
Om nu hvar och en, vare sig. klerk eller lekman, har rådgifvande
röst på mötet, så har han dock ej beslutande. Ty detta senare
tillkommer uteslutande hierarkin. Gerson fasthöll således vid, att på
de allmänna mötena handlar hierarkin, ej kyrkan. Därmed står
ej i strid, att han som bekant uttalade som sin åsikt, att äfven
kyrkoherdar skulle hafva en beslutande röst på det allmänna
mötet. Ty för en dialektiker var det ej svårt att bevisa, att
äfven de hörde till hierarkin (II s. 249 f.). Men desto mera
betecknande är, att han bland dem, som hade beslutande röst,
ej nämner furstar och sändebud. Uteglömt har han dem säkert
ej. Men de passade ej in i hans föreställning om ett allmänt
möte. Fjorton dagar före det 5:e sammanträdet, den 23 mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
