Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Linderholm. Om norrländska kyrkostadgar från 1500- och 1600-talen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
j 6
E. LINDERHOLM
inse, hum i dåvarande tider biskoparne skulle kunna
hand-hafva sin omfattande och i folkets lif djupt ingripande
jurisdiktion och ledning af skolväsendet utan utfärdande af bestämda
nya föreskrifter, där så fanns behöfligt. Att de härvid själfva
ansett sig vara i sin goda rätt, kan icke inför det ofvan anförda
rätt väl betviflas, och Rudbeckius har under de nämnda
förhandlingarna med styrka häfdat denna rätt.1
Vissa egendomliga drag i den dåtida rättsåskådningens
allmänna utveckling och framför allt kyrkolagstiftningens eget
oafgjorda läge — det bör nu framhållas — gynnade eller rent
af nödvändiggjorde en själfständig kyrklig lagstiftning.
Väl hänvisade Örebroartiklarna beträffande kyrkostraffen
till KO. Men i verkligheten saknades här de
straffbestämmelser, som funnos behöfliga. Under Uppsala mötes förhandlingar
1593 frågade också Strängnäsbiskopen PETRUS JONAE: »Effter
kyrkioordningen innehåller om kyrkiostraff, hvad skal thet tå
vara för sträf?»
»Ther til svarade riksens rådh», heter det, »at the ther om
ville rådslå och besluta med vår nådige furste».2
I mötets beslut säges härom: »Yterligere om disciplin och
skäligh kyrkeaga hafve vi och befunnidt, att hon uthi vår för:ne
trychte kyrkeordning till siälfve grunden mestedels är
för-fattedt . . . Och ther som sielfve saken så kräfver, må thett,
som ytermere behöfves, medh bispernes och capitlens gemene
samptyckie blifve tillagdt och förmeredt».8
De närmast följande åren gåfvo rikets alla stånd annat att
tänka på. Med kyrkoordningens förbättring måste anstå.
Bredvid 1571 års KO gällde ännu, i delar, som icke
upp-häfts genom nya bestämmelser, den gamla kyrkobalken, men denna
blef med hvarje år svårare att följa och tillämpa. Men i Karl IX:s
stadfästelse af landslagen vid dess första utgifning i tryck 1608
upphäfdes helt och hållet den gamla kyrkobalken, »hwilken j inge
domar skal efterföljas, förr än han warder af oss och vvårt
älske-lighe rijks rådh och andre godhe, förståndighe män öfvversedd
och förbättret och af meenighe Rijksens ständer wedertaghin
och all påwisk willfarelse aldeeles uthslutin, hwilket medh thet
första, om Gudh wil, skee skal».4
1 Sv. Riksrddrts prot. (JS/o 1636), VI, s. 331, 332 ff.
SRA. (Svenska riksdagsakter) III: I, s. 66.
3 SRA. III: I s. 89.
4 I Swerikes Rijkes Lands-Lag. Utg. af Abrahamsson, Sthlm 1726.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
