Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Linderholm. Om norrländska kyrkostadgar från 1500- och 1600-talen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. LINDERHOT-M
lades till grund för domkapitlets domar och beslut. Särskildt
dömdes efter Deuteronomion. I sin Ethica Christiana
angifver ock Paulinus »Guds ord och kyrkio-ordningen» såsom de
lagar, hvilka Consistorium Cathedrale hade att tilllämpa».1
En särskild svårighet vålla kyrkostadgarnas böter, enär
sådana förekomma hvarken i KO 1571, Nova Ordinantia eller
Articuli Orebrogienses 1586. Jag förmodar, att de ytterst bero
af inflytande från den gamla kyrkobalken, hvilkens bötespraxis
upptogs i Västeråsordinantian af 1527 och äfven sedermera
behölls af Gustaf Vasa, t. ex. i de ofvan anförda kyrkostadgarna
från 1554. I Erik XIV:s Patent om högmåhls saker af 1563
förbjöds försoning och böter vid gröfre brott, såsom »Gudz
för-hädelse . . . uppenbare hoor» m. m.2 Vid mindre svåra brott
och förseelser behöllos dock fortfarande böter. Då vidare den
gamla kyrkobalken ännu icke upphäfts och dess bötesstraff i
tillämpliga fall gifvetvis ända till dess kommit till användning,
har det legat nära att med kyrkobalken som föredöme i nya
stadgar komplettera kyrkoordningen. Efter kyrkobalkens
upphäfvande blef inryckandet af böter i nya kyrkliga stadgar än
mera af nöden. I prästeståndets nedan omförmälda stadgar
utsättas också böter, mot dessa svarande arbete eller kroppsstraff.
För öfrigt hörde böter samman med urgammal svensk rättsåskåd
ning, som nu i detta hänseende, ju längre dess mer, finner ti
11-lämpning i kyrkotuktslagstiftningen under 1600-talet.
Rättvisan kräfver emellertid det tillägget, att känsla för de
felandes rättvisa behandling och skydd mot godtyckliga bestraffningar
också ingått bland motiven till det myckna stadgandet om
kyrkotukt. Det heter sålunda uttryckligen i 1619 års kyrkolagsförslag:
»Och kalle wij christeligh kyrkio disciplin eller kyrkioplicht,
icke huadh som en predikant effter sina ägna affecter och kan
skee förbittradhe sinne eller itt argt upsått emot sina åhörare
företagher. Ty uthi sådant fall haffuer Gudh förbudhit
predikanten regera såsom en herra öffuer åhörarena».3
I de rättsförhållanden och den rättsutveckling, som jag i det
föregående blott alltför ofullständigt kunnat redogöra för, torde vi
ha att söka åtminstone de viktigaste betingelserna för upp-
1 H. Lundström, Laur. Paulinus Gothus, II, s. 130. Jfr Rudbeckius’
»Kyrkio-stadgar, uthdragne af Gudz ord, Kyrckioordningen» etc.
2 Stiernman, Kongl, bref etc. s. 47 f.
5 Kyrko ordningar etc. fore 1686, s. 424.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
