Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Linderholm. Om norrländska kyrkostadgar från 1500- och 1600-talen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
j 6
E. LINDERHOLM
Sin afslutning vinner 1600-talets sabbatslagstiftning i Kongl.
May.tz placat och stadga om eder och sabbatsbrott af 1655,
förnyad 1687.1
En sträng tillämpning af denna lagstiftning har jag funnit
först under 1700-talet, då man i en strängare tukt söker ett
försvar mot pietismens anklagelser.
I de norrländska stadgarnes straffbestämmelser om svordom
i §§ (7) 8, 9 och 14 stöta vi på en lagstiftning, som äfven den
går tillbaka till 1500-talet och än längre.
Svärjandet är en gammal last i vårt som i andra land.
Det lider intet tvifvel, att redan medeltidskyrkan bestraffade och
bekämpade svärjandet, ehuru den bevarade svenska
medeltidslitteraturen endast undantagsvis2 förråder detta. I den frän
tyskan öfversatta legendsamlingen Själinna tröst varnas3 vid
utläggningen af andra budet, naturligtvis under anförande af ett
afskräckande exempel, mot Guds namns missbruk:
Thu skalt ey swäria vm Gudz hälgha lykama, ey vm hans
pyno, eij um Guds dödh, eij om hans dyra blodh, mz hulho han
oss atirlöste» 4 etc.
Först i Rijksens rådz och mäns stadga och försäkring, giora
i Tälge Ahr 14910, finnes, enligt nyss anförda arbete, ett formligt
förbud mot »then daarhed och ofuerdadogheet, som nu ær
onytligen optaghen modh thet erlige Riges sidwenjæ»,
innehållande den förmaningen: »Läter thesse store och grofvve edher,
som I brugha alt for mögit thess werr».
På samma sätt yttrade sig svante Sture 1506 i bref till
landstinget i Skara: »Lægger aff eder sware och dijre edher
och straffer Gudz wanheeder.» 6
Vare sig nu svordomslasten var i tilltagande eller
protestantismens män togo det strängare än den gamla kyrkans, säkert
är, att såväl Olaus som Laurentius Petri med ifver och
nitälskan togo itu med svordomarnas afskaffande.
1 Schmedeman, a. a., s. 441 ff. och 1138 ff.
* Skrifter från reformationstiden i urval utgifna «/"Aksel Andersson
och Henrik Schück. 2. Een predican emoot the gruffueliga eedher etc. af
Olavus Petri, Stockholm 1539. Inledn. pag. VI.
3 Ibdm pag. VI.
1 Ibdm pag. VI.
5 UUB., Kongl. Plakat, vol. I.
e Styffe, Bidrag till Skandinaviens historia etc,, V, s. 78.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
