Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Linderholm. Om norrländska kyrkostadgar från 1500- och 1600-talen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM NORRLÄNDSKA KYRKOSTADGAR
47
praktiserats, är det återigen, när det gäller Norrland, mycket
sannolikt, att de, såsom angifves af titeln i N. 1900, samlats
och stadgats af prostarne1, som i de aflägsna norrländska
orterna nog ha blifvit, hvad Olaus martini kallade speciales
sup er intendent es. Ur samtida kyrkolagstiftning hafva de
då upptagit, hvad de funnit behöfligt och möjligt att tillämpa.
Att dessa stadgar, men i så fall först mot midten af 1600-talet,
formligen antagits af det »västernorrländska» prästerskapet är
ganska troligt och sannolikt det riktiga i Hambraeiska textens titel.
Terminus ad quem för ett sådant antagande är det norrländska
stiftets upprättande 1647. Olikheten mellan våra förevarande
stadgar och dem, som efter superintendentiens inrättande snart
komma till stånd, är påtaglig.
Den skedda jämförelsen med äldre och samtida
kyrkolagstiftning i det öfriga Sverige visar, att man i de nordliga
landskapen sökte följa med sin tid, äfven om strängheten, som
vanligen förmäles ha varit så öfver höfvan hård här uppe,
stundom icke är fullt så stor som längre söderut. Det ges
för öfrigt åtminstone ännu ett bevis för det norrländska
prästerskapets försök att följa med kyrkolagstiftningens utveckling.
Såsom i undersökningens första del påvisades, har prosten
öfver det stora södra kontraktet i Ångermanland, N. BoZAEUS,
förskaffat sig Rudbeckii kyrkostadgar, helt visst icke af
enbart lärdt intresse, utan i praktiskt syfte. Ett flertal andra
kyrkorättsliga bestämmelser af allmän natur finnas ock i Bozaeüs’
kodex.
Såsom redan förmälts, blefvo de nordligaste landskapen
1647 afskilda från ärkestiftet såsom en själfständig
superinten-denti. Såväl regeringen som det norrländska prästerskapet voro
intresserade för en sådan omorganisation af de nordligaste
landsdelarnas kyrkliga och kulturella angelägenheter. Redan 1637
synes förslag i denna riktning ha blifvit väckt, men
prästerskapet föredrog för de nordligaste riksdelarna två generales
praepositi, en i Väster- och en i Österbotten.2 Är 1641 öfver-
1 Om vi frånse Gästrikland, som utgjorde ett, och Hälsingland, som
utgjorde två prosterier, hade Norrland mot slutet af 1500-talet fem prosterier, i
det Medelpad utgjorde ett, Ångermanland två (norra och södra) samt
Västerbotten två (norra och södra). Se Hulphers, Besk7~ifning om Norrland 1, s.
129; II, s. 7; III s. 9. Jfr M. HöjER, Kotnmgariket Sverige, III, s. 17 och 115.
2 Thyselius, Bidrag till svenska kyrkans etc. historia, s. 31 och 40.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
