Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. Lundström. Äkta martyrakter från de första århundradenas kristendomsförföljelser. III. Apollonius’ martyrium. (Jfr K. Å. IX, 1 ff.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S4
HERMAN LUNDSTRÖM
andligt blaserad eller lefnadstrött. Af den heta, svärmiska längtan
efter martyrkronan, som var så vanlig i montanistiskt färgade
kretsar, märkes här ej ett spår. Mot sin egen uttryckliga önskan
fann sig Perennis slutligen föranlåten att på grund af
senatsbeslutet döma Apollonius till afrättning med svärd.
Martyrens »födelsedag», d. ä. Apollonius’ dödsdag, var den
18 April. Hans martyrium måste hafva inträffat något af åren
180—185, under hvilken tid Perennis var chef för den kejserliga
lifvakten i Rom.
Den helige Apollonius’ — asketens — martyrium.
At dem, som vilja det goda och som äro fasta i tron på
Gud, blir af den allt förmående Kristus rättfärdighetens krona
beredd. Ty Guds utkorade skola kallas till denna rättfärdighet,
emedan de väl och tålmodigt hafva utkämpat striden. De skola
uppnå det, som Gud, hvilken icke ljuger, har utlofvat dem,
som älska honom och af helt hjärta tro på honom.
En af dessa är den salige martyren och Kristi modige
kämpe, Apollonius. Han aflade det goda vittnesbördet i det
stora Rom och ilade in i det oss utlofvade lifvet på andra sidan
[grafven] och blef därför medräknad bland Kristi heliga martyrer.
Den salige aflade sitt vittnesbörd inför senaten och öfversten
(prefekten, chiliarken) Perennis, i det han öppet gaf honom
svar. Hans memoarer (akter) lyda som följer:
1. Öfversten Perennis befalde att ställa honom inför
senaten och sade till honom: »Apollonius! Hvarför motsätter du
dig kejsarens oöfvervinneliga lagar och befallningar och hvarför
vill du icke offra åt gudarne?»
2. Apollonius svarade: »Emedan jag är en kristen och
fruktar Gud, som har skapat himmel och jord, och icke offrar
åt de förgängliga afgudarne.»
3. Öfversten: »Men för de kejserliga befallningarnas skull
bör du ångra ett sådant sinnelag och svära vid själf härskaren
Commodus’ goda lycka.»
4. Apollonius: »Hör med insikt på detta mitt svar: en
som ångrar rättfärdiga och goda gärningar — sannerligen en
sådan är gudlös och utan hopp. Men den som ångrar
orättfärdiga gärningar och onda tankar och icke åter vänder sig till
dem, en sådan lefver i kärleken till Gud och i hoppet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
