- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tolfte årgången, 1911 /
61

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Elof Haller. Bidrag till den kyrkliga lagstiftningens historia i Sverige under 1700-talet - I. Lagstiftning rörande sabbatshelgd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BIDRAG TILL DEN KYRKLIGA LAGSTIFTNINGENS HISTORIA I SVERIGE 6 I

uppfattning af sabbatshelgden än i kyrkoordningen. I den
senare heter det, att i andstiden och vid fiskelek behöfver menige
man ej så noga akta helgen, att han däraf tager någon skada,
»utan sedan man varit i tidegärden om dagen, må man väl vara
ute om sitt bästa på åker och äng»; däremot beifras förakt och
försummelse af gudstjänsten, att man »tager öl för sig» i stället
för att gå i kyrkan, att somliga under gudstjänsten stannade på
kyrkovallen och sysselsatte sig med fåfängt tal o. s. v.
Kyrkoordningen af 1571 gör ingen skillnad mellan sön-och helgdagar.
En sådan skillnad, åtminstone med hänsyn till de mindre
helgdagarna, betonas i 1686 års kyrkolag, där det i kap. 14 § 1
heter, att »folket i städer och på landet må uppå apostladagarna
drifva deras handel och vandel samt annat lofligt arbete, sedan
gudstjänsten är förrättad». Däremot är uppfattningen af
söndagens och de större högtidsdagarnas helgd vid denna tid
strängare.

Denna uppfattning kommer särskildt till uttryck i den nämnda
stadgan om eder och sabbatsbrott af år 1687, i synnerhet idet
noggranna specificerandet af hvad som på söndagen var
förbjudet och i de straffpåföljder, som stadgades. Den, som sällan
eller aldrig kommer till kyrkan, skall åtvarnas och, om varning
ej hjälper, plikta 1 daler silfvermynt; »de, som ej förmå böta,
skola om söndagen sättas i stocken utanför kyrkodörren sig till
blygd för hela församlingen». Att gå till skogs och skjuta eller
fara till sjöss och fiska under gudstjänsten förbjudes vid 40
marker sm. böter. Handtverkare och slaktare förbjudas att
arbeta på söndagen vid nyssnämnda vite. Alla källare och
kro-gar skola stängas lördags afton kl. 7 och ingen förtäring där
tillåtas fore kl. 4 söndagsafton. Allt oljud på gatorna förbjudes.
»Inga komedier, inga kort- eller tärningsspel måga om
söndagarna tillåtas; icke heller bollhus till spel och fåfängt tidsfördrif
öppnas vid 40 markers böter». Föräldrar, som ej tillhålla sina
barn, då de ha åldern inne, att gå i kyrkan, skola vara
förpliktade att utgifva böter för barnen, då dessa »anträffas utanför i
stim, spel eller skvaller». Vidare förbjudes det att på sön- och
högtidsdagar anträda någon resa till lands eller sjöss, förrän
gudstjänsten är förrättad (vid 40 marker sm. böter), samt att
bjuda gäster om söndagsmiddagen eller själf låta sig bjudas, så
att aftonsångspredikan därigenom försummas.

De stränga påbuden åstadkommo ej den verkan, som man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:04:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1911/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free