Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Elof Haller. Bidrag till den kyrkliga lagstiftningens historia i Sverige under 1700-talet - II. Indragning och förändring af helgdagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 2
ELOF HALLER
flyttas till söndagen förut.1 I förordningen uppmanades prästerna
att i stället för de indragna predikningarna flitigt hålla
katekesförhör på de tider, som för hvarje ort voro lämpligast.
Härmed hade frågan om de mindre helgdagarna, som så
länge stått på dagordningen, erhållit en i det hela
tillfredsställande lösning. Det kan dock ifrågasättas, om ej den tanke
varit värd att taga vara på, som biskop Fahlenius framkastade
vid riksdagen 1742, att de tio apostladagarna borde utbytas mot
en enda, till erinran om kyrkans grundläggningstid.2 I alla
händelser måste det betecknas som en vinst, att ej Allhelgonadagen
med sin erinran 0111 kyrkans gångna tider indrogs, såsom
friherre Wrede ursprungligen föreslagit.
Det återstår att nämna några ord om böndagarna. Redan
Gustaf Vasa päbjöd sådana dagars firande. Då landet hotades
af missväxt 1544, utfärdade han ett påbud, att böndagar skulle
firas under en hel veckas tid, och föreskref sedermera, att fyra
dagar årligen skulle högtidlighållas som bot- och böndagar.
Efter ett afbrott under Karl IX:s regering förnyades af Gustaf
Adolf påbudet om allmänna böndagar. Sådana dagar firades sedan
under 1600-talet, vanligen till ett antal af tre om året. Karl XI
ökade 1675 böndagarnas antal till fyra, och detta antal har
sedan dess bibehållits. Enligt den äldre kyrkans sed firades
böndagarna vanligen på fredagar, stundom äfven på onsdagar. Från
Karl XI:s tid till 1773 firades de alltid på fredagar.
Såsom förut är nämndt, innebar friherre Wredes förslag om
indragning af helgdagar äfven, att böndagarnas antal skulle
minskas från fyra till två. Förslaget upptogs i ständernas
skrifvelse till K. Maj:t d. 22 augusti 1741, hvari det föreslogs, att
den ena böndagen skulle firas om våren, när »säd och gräs ur
jorden förväntas», och den andra såsom tacksägelsedag om
hösten, »när jordens frukter bärgade äro», samt att vid
utomordentliga tillfällen, såsom hungersnöd och andra landsplågor, en
eller flera extra böndagar skulle påbjudas. Förslaget om minsk-
1 Ar 1786 begärde bondeståndet i sina allm. besvär att återfå några af
de indragna helgdagarna. Det anhöll nämligen, att Kyndelsmässodagen,
Mikaeli- och Allhelgonadagen skulle firas på de dagar, då de verkligen inföllo,
samt att offentlig gudstjänst skulle hållas på fjärdedagarna i de stora högtiderna,
i synnerhet fjärdedag jul. Böndernas anhållan afslogs dock af Kungl. Maj:t
Kungl, resolution på allmogens allm. besvär d. 20 nov. 1786.
2 Jfr Ullman, Liturgik, I s. 129.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
