Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén. Skrifter (forts. fr. föreg. årg.) - Om världsliga präster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSÉN, OM VÄRLDSLIGA PRÄSTER
II
Werldslige präster skulle intet med så inbilsk diärfhet ropa:
Här är Herrans tempel: : Uti wår kyrka och orthodoxa meningar
bor Gud. Damnanus secus docentes. Magistri nostri, wåra doctorer
och präster kunna intet fara wille etc. Käre, mån icke judarna
hade äfwen så stark persvasion om orthodoxie, och mån icke deras
nit kunde ropa sammalunda emot Guds egna propheter och
apostlar? Jer. 7: 4—8; cap. 18: 18, Act. 21: 28. Men Gud stod emot
de högmodiga och gaf dem ödmiukom nåd. Han giör så än i dag
(1 Petr. 5: 3, 5). Och biuder de swenska lutheranerna, at de
bewisa främblingom godt (Lev. 19: 33, 34). »Om en främbling
(en separatist, söm är en frembling jämwäl i sit fädernesland etc.)
warder boendes när eder i edro lande, den skolen I icke öfwerfalla
(på predikstolar och för domstolar). Tu skalt älskan såsom tig
sielfwan; ty I (lutheraner) woren och främlingar i Ægypti lande
(eller separatister från påfwen och Babel i Rom). Jag är Herren
eder Gud (Ezech. 20: 18). I skolen icke lefwa effter edra fäders
bud» et seqq. v. 21. Nemliga om lutheranerne hålla Gud förderas
Herra och Gud, så kunna de intet lefwa effter sina påfwiska fäders
bud, som fara illa med Christi främblingar, predikandes dem utur
landet med kötsligit efftertryck, så framt desse rättsinnige
separatister wilja tro på Christum rent af, intet gifwandes sig under de
i landet dominerande kyrko-lagar, icke heller tilbedj andes
symboliska böckerna såsom interpretem Scripturae Sanctae infallibilem,
ofelbare uttolkare af den H[elga] Skrifft.
§ 31. Prästa-eden innehåller detta, at symboliske böckerne
i alt så noga träffat Guds egit sinne i Skrifftenes förklaring, at
prästerna måga swärja derpå. Jag håller intet Philippus
Melanchton för en sådan gud och infaillible doctor, när han (t. ex.
pag. 150 i Apol. August. Confess., Art. IV, de Ecclesia) så illa
förmörkar Christi ord til lärjungarna i Matth. 10: 20, Luc. 10: 16,
at han lärer, det onde och skrymtaktige präster, allena de undfått
kallelse af församblingen, kunna å Christi wägnar framgifwa Christi
ord, så at Christus äfwen om dem säger: »Den eder hörer, han hörer
mig.» Nej, k. läsare, wi ’wilja intet så låta bedraga oss med
agnar i stället för hwete (Jer. 23: 28). De ogudaktige kunna
wäl til en tid utom Christi approbation flattera sig och andra med
den drömen (Matth. 7: 23), likasom deras ord wore Christi ord eller
kråke-guld wore ungerskt gull. Men wi wete, hwad Doctor
Melanchton och sielf bekänner loc. cit., at de ogudaktige prästerna höra til
diefwulens rike och kropp och at han drifwer dem och håller dem
Kyrkohist. Årsskrift 1911. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
