Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén. Skrifter (forts. fr. föreg. årg.) - Om världsliga präster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TO
MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
a) Den sådant menar, har ännu intet fått så kär smak i Guds
ords trägna åtniutande som Maria (Luc. io: 41, 42), icke heller är
han blefwen delaktig af Petri sinne, som så trägit wille hålla uti med
bönen och Guds ords betiening, at han icke en gång wille blanda sig
uti1 Marthæ och Stephani mycket gudeliga beställningar. Ty
Petrus hade än gudeligare wärk at skiöta.
b) Derföre, oin prästerne wilja anses för Christi sändebud och
tienare i Andans embete och ordet, såsom Petrus war, så betygar iag
tryggt och fast, at riksdags werldsliga erender äro för deras embete
aldeles oanständiga effter Petri uttryckeliga ord: »Det är icke
til-börligit, at wi skole öfwergifwa Guds ord och akta, hwad på bordet
komma skall. Söker fördenskul ut 7 män af eder, som fulle äro med
den H. Anda, dem wilje wi befalla detta erendet (de lekamliga
beställningar), men wi wilje (trägit) akta på bönen och at förkunna
Guds ord. Och det talet täktes wäl hela hopen» (Act. 6: 3—5,
Joh. 21: 17, 18).
§ 36. Detta talet täckes wäl intet de werldsliga prästerna2, utan
dem tyckes det wara en ganska fördelaktig och deras prästa-embete
anständig sak at sittia med på riksdagen, fastän de öfwergifwa Guds
ord och bönen. Hwad säger du? öfwergifwe wi Guds ord och bönen?
Ja, I werldslige präster, som intet smaken, intet giömmen, eij heller
älsken Guds ord och trones bön, sanningen sielf lärer en gång witna,
öfwertyga och dömma i edra samweten, at eder dageliga praxis och
embetsförrättningar intet annat warit än öfwergifwa Guds ord och
bönen. Och det först wid riksdagarna. Wid prästa-eden
före-hålles honom, som wigas skal, Pauli förmaning til de älsta i
Ephe-so (Act. 20: 18—31). De utlofwa ock så trägen tienst och skötsel,
natt och dag, årligen, offenteligen och hemma i husen hos hwar och en,
såsom Paulus bewiste på sina får. Detta löfftet och förmaningen
öf-werträda nu herrdags präster uppenbarligen, när de hela året
öfwergifwa sin församling och uppehålla sig med werldsliga
commissio-ner. Detta är onödigt at widlyfftigt3 påminna, ty hwar man ser det
wäl, utan iag må häldre se tilbaka på sistledne riksdag, då prästerne
wisserligen öfwergåfwo Guds ord, wanhedrade des gudommeliga
krafft och kastade det bakom ryggen. En uplyster läsare lärer wäl
förstå, hwad iag tänker, nemligen at prästerna, ety de A:o 1734
anropade den werldsliga armen om hielp til at fängsla och förjaga dem,
som endels foro wille i anfäktning, endels bekände Christum i sannin-
1 T. 269 in uti.
- Saknas i T. 269.
3 T. 269 widlöftigare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
