Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén. Skrifter (forts. fr. föreg. årg.) - Om världsliga präster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSÉN, OM VÄRLDSLIGA PRÄSTER
II
tal må wara den H. Anda hinderlig, när han wil sielf predika
och bedia. Se Doct. Luthers Auslegung des Vater unsers. De
trogne och fortgående bediare weta wäl, at den som ewärdeligen wil
binda1 sig och andra wid handboken och böne-formular, han måste
öfwergifwa bönens tilwäxt och afhindras2 från de innerligare
böne-öfningar, som bönens anda wil3 sättia honom uti. Hwarom iag i den
redan ingifna bekännelsen om bönen mit sinne förklarat hafwer.
Fördenskul kan iag intet anse kyrko-ordningens cap. i, § 7, pag. 8,
för något christeligit bud, hwilket iag för Guds skull hörsamma
borde. Än mindre kan iag tro, at någon trogen Christi präst (Apoc. 1:
5, 6) kan sig där til med prästa-ed förplikta, ty då måste han binda
både sig och andra trogna i pastoratet; han måste då werkeligen
kränka deras christeliga frihet, dämpa och hindra bönenes anda och hans
gåfwors tillwäxt.
§ 48. De flera embets förrättningarna, som werldslige präster
förmätet sig tillwälla och såsom et monopolium besittia, hinner iag
intet med at denna resan ransaka och föredraga. Detta, som redan
förestält är, kan wara nog til prof, hwad man hos dem kan hafwa at
wänta, ty hwad godt kunna de wäl giöra, när de öfwergifwa Guds ord
och bönen (§ § 36—47). Men förr än iag skrider til slut med deras
frukters omrörande, wil iag til præservatif mot misstankar hos
somliga läsare (likasom hade iag detta skrifwit af kötsligit nit mot
präster) å nyo påminna, at iag intet hatar deras personer ( § 1—9), utan
sanningens tweäggade swärd är skarpt och de oomskurne hiärtan
måste känna sweda, när Andans knif sättes på deras förhud (Act. 2:
37, cap. 7: 54), och den som toligt lider swedan och intet låter Cains
wrede herrska, den får wäl effteråt smaka sanningens söta frukter
och frigiörande salighet samt läkas af hennes balsam (Joh. 8: 32,
Prov. 28: 23, Sir. 4: 9—21; Jos. 5: 2—10). Käre, är det icke så med
somligas naturell, at fastän deras kropp är igenomsiuk och miserable,
så gitta de likwäl icke höra, at deras siukdom är så farlig?
Sammalunda är ock med dem, som icke hafwa god hälsa i Jesu. Deremot
de som älska sanningen och opartiskt kunna dömma om andeliga
saker, de kunna wäl tola,hwad iag skrifwit hafwer,och finna wäl, at
iag intet talat för skarpt. Mit naturell är intet skarpt än mindre
hårt effter nådenes olja, som begynt uplena mig. Men saken, som
iag bort beskrifwa, är så genom-ond, prästernas werldsliga sinne så
ochristeligit, deras koppar-rustning så hård och skadelig, deras
1 T. 269 febinda. 2 T. 269 hindras.
3 T. 269 wille.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
