Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén. Skrifter (forts. fr. föreg. årg.) - VII. Om världsliga prästers jäfvighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSÉN, 011 VÄRLDSLIGA PRÄSTERS JÄFVIGHET
43
Det will så mycket säja i Christi församling: En werldslig
fullmacht är icke fullt bewis därpå, at N. N. är Guds och Christi
wittne, utan här måste framtés bättre creditive, nemliga Jesu
tekn, at N. N. gått in igenom honom, som är dören (Joh. 10: i—9).
Här gäller intet at säja: Man skall hoppas det bästa. Ty fastän
kärleken hoppas i Gud allt godt (1 Cor. 13: 4, 7) och önskar, at
Gud wille hielpa allom, så får han dock icke i Babels horo-kärlek
låta stinga sig ögonen ut och genom en för hastig approbation
taga dehl i andras synder (1 Tim. 5: 22; Dom. 16; Jos. 9: 14, 15;
NB förbund med Gibeoniter).
2:0. Afwita (fåhnar) må ei wittna. De ogudachtige äro dårar
effter Skrifftenes utsago, ehuru lärde, kloke och belefwade de i
werlden anses. De äro dock fåhnar ware sig klerker eller lekt, så
länge de icke äro födde åfwaneffter och begåfwade med Christi
lius, lif och anda (1 Cor. 2: 14, Joh. 3: 3, cap, 1: 4). Nu betygar
Salomo, at »den, som utsänder ord (ährender) genom en dåres
tienst, han afstympar sina egna fötter och dricker orettferdighet»,
(Prov. 26:6; confer 2 Reg. 19: 23 qvod ad phrasin T2, v. 7, 9).
Därföre må ingen tänka, at Gud sänder sitt evangelium genom
dem, som han sielf kallar dårar, hwilke wisserligen bära sig werre
åth i Christi församling, än fåhnar kunna giöra i werlden. Inser
du denna dårskapens malice, så anser du detta icke för et
skiälls-ord, då man applicerar detta på werldsliga prester (Luc. 12: 20, 21;
Jer. 4: 22).
3:0. Ei må öfwermage (för ung) wittna. Icke må heller en
ny-christen warda en lärare för gamla christna, nei, icke ens för
hedningar i egenwilja (1 Tim. 3: 6). Mycket mindre dåger då en
werldslig prest, som är alldehles ingen Christen, emädan han icke
hafwer Christi anda (Rom. 8: 9).
Såsom nu detta är emot en otidig lähresiuka både hos onda
och nybörjare i det goda, så är därjämte hugneligit, at den som
varit trogen i det lilla, då hans christendom war ung, får gagn äfwen
däraf, då han blifwer älldre (2 Tim. 3: 15, Matth. 13: 52, Sir. 51: 18
fin.). Därhän kan föras, hwad lagen (loc. cit. pag. 629) säjer:
»öfwer-magar, de omyndiga, för unga, måga ei wittna; dock kan
öfwermage, då den til mogen ålder kommer, wittna om det, som han
sedt eller hördt, då han öfwermage war.» Fördenskull måge wi
samla i wår ungdom och gifwa acht uppå Guds werk i oss. Det
kommer till måtta framdehles, när man skall råda och handleda
andra i samma vägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
