- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tolfte årgången, 1911 /
54

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén. Skrifter (forts. fr. föreg. årg.) - VIII. Om evangelisk tolerans i religionsmål

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

J><? MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN

Wilt du giöra detta och genom dit friwilliga pröfwande och botfärdiga
dömmande om dig förekomma Guds dom (i Cor. ii: 31), så kom
närmare til at bese Babels styggelser. Men Jesus före oss i sin ökn, at wi
där måge blifwa nyktre och skarpsynte i Andanom! Apoc. 17: 1, 3.

§ 11. Grunden til alt det onda1, som giöres i Babel, beror derpå,
at inwånarenas hiärtan äro bortkomne från Guds hf och genom
upså-telig afwikelse från Guds lius, kärlek och wilja lemnat sig under
dra-kans förföriska, orena och tyranniska regering (Eph. 4: 18, cap.
2: 2; 2 Thess. 2:9—11; Apoc. 13: 2, ii; cap. 12:9—17). Derföre
får Christus med sin goda anda intet bo och regera i de menniskiorna,
utan deras blinda förnufft, werldskärlek och egenwiljafåri allahanda
onda utbrått spela mästare och herre i alt deras wäsende, oaktadt
alt förebärande af christendom, gudstienst, Christi namn,
sacra-menter och wälgärningar, Guds ord, församling och christelig öfwer
-het, med hwilka förewändningar de flatera sig sielfwa, förtrolla eller
förkiusa2 andras ostadiga siälar och äro skadeligare fiender för
Christi rike än hedningarne, som af Christi namn aldrig hördt hafwa.

§ 12. Är man i öknen skickelig blefwen at inse detta, så lärer
man ock kunna fatta, at den babeliska församlingen och des
cleri-cie fogeligen liknas wid en skiöka (Apoc. 17. Cfr Ezech. 16 et 23
capp.), ty

a) hon hafwer öfwergifwit sin äkta man (Os. 2), icke mera
hållande sig i kysk kärleks förbindelse wid honom allena (Jer. 2),
sedan ormsens ilfundighet förwändt hennes sinne från
enfållig-heten i Christo (2 Cor. 11: 3, Es. 1: 21).

b) Hon hafwer med orent begiär fallit ned på de skapada tingen
och söker nu, liksom wore nu3 mannen sielf långt borta (Prov. 7:19),
på Guds namns bekostnad at förnöja sig i egen ära, wällust, jordiska
rikedommar, beqwemligheter, werldslig lärdom, anseende,
herrawäl-de öfwer andra, präktiga tempel, wälklingande orger, musique, sång,
wältaliga predikningars hållande och hörande m. m. s., som utwisar,
at Herren är långt borta med sina osynliga och himmelska håfwor
(i Joh. 2: 15—17; Jac. 4 cap.).

c) Hon hafwer ock derföre intet förtroende mer til Herran, at
han såsom en äkta man skulle sielf försvara och försörja henne;
deraf kommer hon til at hora med werlden, des förstår och wäldiga,
sättiandes kiött sig till arm (Ezech. 23; Jer. 17: 5).

d) Til at winna dessas kärlek brukar hon sina konster, smink,

1 N. 1637 andra.’ 2 T. 269 och N. 1637; V. kjusa. 3 T. 269

och K. 1637.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:04:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1911/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free