Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén. Skrifter (forts. fr. föreg. årg.) - VIII. Om evangelisk tolerans i religionsmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J><? MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
med Swea Rikes prästerskap och den lutherska församlingen, som
beror på deras ord, bud och wälde. Derföre wil icke heller jag emot
min Herras sinne blifwa dem underdånig i de mål, som christendo
men tilhöra, icke heller wil jag med stillatigande samtycka til deras
ochristeliga wäsende, sedan han af nåder låtit mig det se och gifwit
öpning deremot at witna (2 Cor. 6:14—18; 2 Tim. 2:1g—21;
cap. 3:5, 7, 9).
§ 14. Älskelige läsare, bed Gud om nåd at rätt föreställa dig
Christum Jesum såsom närwarande, omkringwandrande och
beskå-dandes den nu warande författningen i Swenska kyrkio-wäsendet
samt biskopparnas och prästernas tilstånd in concreto, då lärer du
snart wid Andans lius bli warse, at Christus intet kan wara tilfrids
dermed eller erkänna dem för sina.
Se man på de stora trä- och sten-husen, som widskiepeligen
kallas Guds hus och tempel, så får du strax se excesser af en
antichris-tisk werldskärlek. Du ser der stolta torn, präktiga altartaflor,
klingande spel (Apoc. 18: 22), orgor, klockor öfwernog, messhakar,
silfwer och gyllene kiäril, kappor och mera sådant til öfwerflöd,
hwaraf uplysta ögon, såsom af en skylt se kunna, hwad för en mästare bor
1 huset och qwarhåller folk i Babel, den der jämte det påfwiska
sinnet jämwäl fägnas åt slika papistiska reliquier. Ärbare
lagspredikare pläga utaf utwärtes ståt, högfärd och prål i kläder hus och
meub-ler taga tilfälle at bestraffa folket för högmod och werldskärlek.
Men när samma slags excesser föröfwas under en påfwisk
kyrkio-he-lighets skien, då förgyller man dem med Guds namns äro och Guds
huses prydnad och wanhedrar dermed Christi förnedring, ödmiukhet,
fattigdom och kors, som med predikningar och lefwerne borde där
beprisas, effter deras egit föregifwande.
I sanning, wore Christus något aktad hos dem, så at de kiände
hans enfalliga ödmiukhet, kiärlek och rättsinniga wäsende, aldrig
blefwo de så friwilligt fångne qwarsittiande i Babels pompe, prål
och ögons begärelse, än mindre kunde de berömma sig af slika
syn-da-bedriffter, hälst i dessa tider, då så klara witnesbörder ligga
deremot i offenteligit tryck. Til exempel Strykii Dissertatio De jure
sabbathi, cap. 4. Doct. Luther (i sin Kyrkio-Postilla, Epist. Domin.
2 Adv., fol. 42, 6 och flera ställen) råder dem at häldre bruka så
ansenliga rikedommar och penninge-summor til Christi lefwande
tempels tienst.
Den som har läsit S. Clarae Minne, trykt i Stockholm 1727, har
exempel nog på sådana synder och Guds straff deröfwer, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
