Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén. Skrifter (forts. fr. föreg. årg.) - VIII. Om evangelisk tolerans i religionsmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J><?
MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
fol. 329, öfwer i Thess. 5: 21, jämte monumenta historica öfwer
Upsala möte.
I gemen är det ju en afgiord sak, hwad Catalogus testium
veritatis pag. 953 intygar:
a) at man är skyldig mer tro en trogen privat person än et
helt möte, så framt han hafwer et bättre Skriftenes witnesbörd
eller andra wiktiga skiäl. Et concilium kan säkert fela, såsom
de ock wärkel[iga] wilse farit. Sedan
b) är af Matth. 7: 14; Exod. 23: 2, Es. 5: i8, tydeligt nog,
at de masta vota eller rösterna icke böra höras och lydas
såsom de bästa i religions mål, ty tron är icke hwars mans
och fåå äro de, som finna sanningenes smala stig (2 Thess.
3: 2, Joh. 6: 44, 45). I Babel kommo ju förstarne, herrarne,
landshöfdingarne, dommarene, fogtarne, rådherrarne, embetsmännerne1
och alle wäldige i landet tilsamman til at wiga belätet, som
konung Nebucadnezar hade upsättia låtit (Dan. 3: 3). Likwäl
woro Sadrachs, Mesachs och Abednegos vota wiktigare för Gud
än alla de andras. Sammaledes i Joh. 7: 47—52. Då judarnas
öfwerste präster och phariseer dristade derpå, at ingen af de öfwersta
eller phariseerna trodt på Jesum Galilaeum, utan allena någre
enfallige, som icke woro lagkloke, då stod Nicodemi votum allena
krafftigt, honom til ewärdelig åminnelse. Cfr 2 Tim. 4: 16, 17.
Såsom det ock om rådsherren Joseph berömmeligen skrifwes (Luc.
23: 51), at han såsom en god och rättfärdig man icke hade samtykt
til synedrii råd och gärning2 emot Jesum af Nazareth, judarnas
konung.
Ändteligen är ock begripeligit,
c) at hwarken Upsala möte A:o 1593, eij heller något
riksdagsbeslut kan å Guds wägna föreskrifwa dem frånwarandom,
omyn-digom och oföddom, hwad de til saligheten giöra och tro skola
(Apoc. 14: 6—9), ty Christus är när oss alla dagar intil werldenes
ända (Matth. 28: 20). Han är intet så långt bortrester, at han skulle
behöfwa vicarios. Fadrens högra hand, där han på sitter, är ju
utsträkt i Swerge också. »Ther wil han wara min mästar’ allén
och mig sin anda sända, den i min nöd skal trösta mig och lära
mig at känna sig och i all sanning leda.» Denne Sonen och hans
ande gifwer allom3 frihet och nåd, rätt och lius til at sielfwe pröfwa,
hwad deras egen frid tilhörer (1 Joh. 4: 1, Hab. 2: 4, 14; Apoc.2: 2).
§ 32. Effter man nu wet, at Herren är til fruktandes, så är
1 T. 269 och N. 1637 embetsherrarne. 2 T. 269 mening. 8 T. 269 allena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
