Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - Underrättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IÖ2 MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN , ZJJ
, ZJJ
römde Jean Paul Laurens’ tafla Simon och Delila); och kunde en
väsentlig större Delilafigur ha i denna situation vid pelaren
ut-huggits, utan att all plastik förstört? Den norra gestaltens
visserligen i senare tid illa skadade ansikte ger närmast och under
jämförelse med ansiktena på kapitälet strax ofvan intrycket af
att framställa en blind man. Kraftlösheten hos den bundne
framträder i hans hukande ställning, liksom kraften i den norra
gestaltens tag om pelaren. Att här konstnären velat afbilda en
jätte eller en jättestark man, lider intet tvifvel; pelaren är t. o. m.
gjord längre än pelarna rundt omkring för att figuren skulle få
nödig storlek. Eget är ock, att bland de manliga figurer, som
kröna hörnen af kapitälet ofvanför, äfven förekommer en kvinna;
männen äro fullt klädda men kvinnan är alldeles naken, hvilket
möjligen kan föra tanken på en sköka (Delila var sköka). Många
andra intressanta detaljer kunde anföras. Det saknas icke helt
svårigheter; Delilas dräkt är, utom det ofvan nämnda, rätt lik en
manlig; något verktyg som sax eller rakknif synes ej ha funnits
i den hand, som griper hårlocken; Simsons synliga hårlockar
äro som ofvan sagts blott 6, Kinkigast, åtminstone vid första
påseendet, torde vara frågan, huru konstnären velat afbilda en
man, som i legenden rifver omkull pelarna, nere i sin pelarkyrka.
Men kanske äfven denna svårighet ej skall visa sig så stor. Den
äldre romanska konsten älskade att röra sig med Gamla
Testamentet; men byggmästaren kunde i hela Israels historia ej finna
en berättelse, som mera direkt än Simsonhistorien genom enkel
idéassociation framkallades vid anblicken af pelarrummet; och
därtill kommer, att redan i äldre kristna konsten och hos
Augustinus Simson fattas som förelöpare till Kristus (doc. Rydbeck
har fäst uppmärksamheten på detta), och att han därför lätt kunde
afbildas som den starke mannen vid pelaren, utan att han
därför behöfde tänkas kullstörta kyrkan. Simsonhistorien med dess
robusta kraft måste naturligen ock ha varit särskildt populär för
de nordbor, åt hvilka kyrkan byggdes. Måhända kan genom
konst- och religionshistoriska studier någon annan ännu enklare
förklaring ges, förutsatt att bilden verkligen föreställer Simson.
Bevisad torde ännu icke hypotesen vara, om ock i hög grad
sannolik. Den får ett ytterligare viktigt stöd därigenom, att
längdskeppets norra dörrs ytterportal på tympanon har en figurgrupp,
som uppenbarligen framställer Simson sönderslitande lejonet och
med den i Domareboken i detta sammanhang omtalade gumsen
Kyrkohistorisk Årsskrift 1911. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
