Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - Underrättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IÖ2
MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN , ZJJ
stöd i de ganska många psalmer, som förete drag af »vitter
swedenborgianism», för att tala med v. Beskow (t. ex. 461, 481,
483, 484, 488) och kan f. ö. sammanhänga med partiers vanliga
benägenhet att i tid och otid vädra hemliga meningsfränder.
Faktiskt bevisligt är, att Wallin som yngre stått under
inflytande af män sådana som Leopold och Lehnberg, hvilka knappast
förmedlat något nykyrkligt inflytande, och den om Swedenborg
påminnande sammanställningen af tro och kärlek och den ofta
påfallande frånvaron af uttryck för den specifikt lutherska
rätt-färdiggörelsetanken: »genom tron allena» i hans psalmer
(Wallins »semipelagianism») finner enklast sin förklaring dels ur det
neologiska inflytandet, hvarifrån Wallin aldrig helt frigjorde sig,
dels ur det starka moraliska intresse, som kännetecknar Wallin
både som predikant och skald. I romantikens dagar, då
andaktskänslorna betydde mer än den sedliga kampviljan, kan Wallin
emellertid i swedenborgianismen ha funnit en för honom
sympatisk rest af borgerlig, gammalsvensk sedestränghet, och detta
kan ha bidragit till det välvilliga omdöme, han enligt Kahl fällt
öfver den nykyrkliga prästmannens åskådning. Men att Wallin
på grund af vissa beröringspunkter med »nya kyrkans» åskådning
skulle kunna betecknas som »nykyrklig», innebär nog en
betydlig öfverskattning af dessa beröringspunkters beviskraft. Och
att han själf skulle varit medveteji om att ha mottagit
sweden-borgska impulser, är, såsom ofvan framhållits, obevisadt.
Öfverhufvud är det mycket svårt att fästa någon bestämd
teologisk etikett på Wallin. Det fanns något oroligt i Wallins
lynne, en böjelse för öfverdrifter, för »spelande utan dämhamrar»,
som Geijer en gång uttryckte det. Han älskade starka
verkningsmedel: han kände väl instinktivt, att han estetiskt sedt
lyckades bäst, då han begagnade sådana. Men just detta
motverkade klarheten i ståndpunkt. F. ö. var han hufvudintresse
praktiskt-moraliskt, och teorier intresserade honom föga. Det
är betecknande, att hans teologiska bibliotek nästan uteslutande
synes ha bestått af homiletica.
I själfva sin hufvudtes: att den kyrkliga nyväckelsen i vårt
land vid 1800 talets början snarare bör sättas i samband med
swe-denborgskt inflytande än med Wallins uppträdande, torde hr
Kylen ha ganska rätt. Fryxell, som var Wallins hängifne
beundrare, har genom sina Bidrag till Sveriges Litteraturhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
