Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, granskningar och anmälningar - Hj. Holmquist. Englands brytning med Rom enligt nyare engelska handböcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH GRANSKNINGAR
’75
1395 om kyrkans reformation i 12 punkter (hvilka för oss
snarare te sig realiserade i protestantism). För öfrigt finner han
ock lollarderna i allmänhet ha varit sedligt lågtstående personer,
som äfven gärna lånade sig till landsförräderi. Gent emot detta
har emellertid, så vidt jag kan se med full rätt, höjts en
energisk opposition; att bygga sitt omdöme på fiendernas
svartmålningar och inkvisitionens akter har alltid varit en dålig
historisk forskningsmetod. Starkt framträder G:s antipati i den
långa skildringen af den förnämste lollardens sir John Oldcastles
öden. Denne ädle, fromme, vidsynte och dödsföraktande, under
flere år som ett vildt djur jagade, genom fiendernas förtal i
traditionen till fyllbulten John Falstaff förvandlade man blir en
landsförrädare och upprorsmakare; och då han slutligen lider
martyrdöden med underbart hjältemod, utan att låta det extra
gräsliga dödssättet aflocka sig ett ljud af smärta, finner G.
förklaringen ligga däri, att han sannolikt varit sinnesrubbad.
-När G. längre fram kommer till birgittinermunken d:r Reynolds,
som var det första grymt afrättade offret för den katolska
öfver-tygelsetroheten gent emot Henrik VIII.s suprematilag, har G.
ej ord nog starka för sin afsky öfver dylika afrättningar och
sin beundran för martyren, som måste hafva haft en god sak
att hålla fast vid, då han med sådant mod kunde dö. —
Kontrasten i bedömandet af lollardiska »kättare»-bål och katolska
»martyr»-galgar är så i ögonen fallande, att en svensk läsare
måste häpna öfver, hvart ensidighet kan föra en höganglikan.
Gairdner är eljest en äkta forskare, som låter öfverbevisa
sig af verkliga fakta. I äldre skrifter har han sökt häfda, att
Wycliffes inflytande ej räckte länge efter hans död, och att
lollarderna voro spårlöst försvunna långt före reformationen; i
här refererade arbete medger han, att lollarderna aldrig riktigt
dogo ut, äfven om de försvunno som en maktfaktor från omkr.
1440. Hvad som blef kvar af vikt, var emellertid i breda
lager en grundstämning af antiklerikalism, en
konventikelkristen-dom och en predisposition till det lollardiska kätteriet om bibelns
läsning och tolkning. Detta kätteri flammade åter upp till häftig
låga genom Tyndales bibelöfversättning 1526; och sedan tog
lollar-dismen vidsträckt utbredning. Henrik VIII gaf den stor frihet
för att hålla sin kyrka i schack, men accepterade den aldrig.
Den var ej orsaken till eller en faktor i engelska reformationen.
Den stod i själfva verket lika fientlig mot reformationskyrkan
Kyrkohistorisk Årsskrift 1911. I2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
