Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, granskningar och anmälningar - Hj. Holmquist. Englands brytning med Rom enligt nyare engelska handböcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8o LITTER ATURÖFVERSI KTER
delse med staten; och så trodde de flesta engelsmän. Hvad
innebörden af Henrik VIII:s ryktbara, af Cranmer främjade
»Supreme Head» ställning beträffar, så ansluter sig Pollard
till det utmärkta arbetet af F. MakoweR: Verfassung der
Kirche von England 1894. Där göres gällande, att Henrik
trots aktens uttryck aldrig fordrade källan till rent andlig makt;
hvad Henrik fordrade var jus potestatis, ej jus ordinis; den
rent andliga auktoriteten kom allt fort till klerus genom
suc-cessio apostolica från Kristus själf. Henrik gjorde sålunda
kyrkan hvarken mera slaf eller mera fri än förut; han samlade helt
enkelt den förut dubbla kontrollen öfver henne pä en hand.
Äfven i öfrigt presterar Pollard ett glänsande försvar för
sin hjälte. Det är, menar han, lätt för oss att tadla Cranmer
och finna, att han bort handla så och så; det var icke lika lätt
att göra det för den, som stod midt uppe i brytningen med
konungens despotiska lynne öfver sig. Cranmer hörde ej heller
till de järnhårda kalvinska karaktärerna. Han var en
tillbakadragen och betänksam natur, som först långsamt vann sin
öfvertygelse; hans vacklande var ej räddhågenhet utan intellektuell
tvekan, sprungen ur svårigheten att se det rätta blott på ena
sidan. Han var allt för litet ensidig för att vara trosfrimodig.
Men han blef därför ock i sällsynt grad tolerant; sin konungs
grymheter sökte han efter förmåga afstyra. Och i sin vunna
öfvertygelse var han uppriktig, from och trogen. Man får ej
glömma, att England har honom att tacka för Common Prayer
Book, bredvid bibeln källan för engelskt religiöst lif under
århundraden. — Pollards rehabilitering af Cranmers karaktär är
emellertid icke på alla punkter öfvertygande. Så sätter man
kanske ett frågetecken vid försvaret för Cranmers bekanta
åtgärd att vid sin konsekration till ärkebiskop aflägga den nödiga
lydnadseden till påfven men samtidigt öppet förklara, att han
ej ansåge sig bunden af denna ed. Enligt Pollard var
reservationens innebörd den, att Cr. ansåg eden till konungen och
riket stå högre, och att kyrkans behof af reform måste gå före
bundenheten vid lydnaden till påfven; eljes skulle aldrig någon
katolik mot påfvens vilja kunna verka för reformer (man
jäm-före modernisternas ställning i våra dagar). Enligt Pollard var
reservationen alltså ej en yttring af sedlig slapphet utan af ren
samvetsgrannhet att genast öppet säga ifrån, alltså något vida
bättre än det jesuitiska hemliga förbehållet. — För oss synes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
