Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, granskningar och anmälningar - Hj. Holmquist. Englands brytning med Rom enligt nyare engelska handböcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH GRANSKNINGAR
’75
Sverige 1909 som den då bästa handboken till Englands
kyrkohistoria.
Man kan göra iakttagelsen, att författandet af
kyrkohistoriska handböcker oftast tillhöra antingen en forskares första eller
hans sista verksamhetstid. I förra fallet utgör handboken
väsentligen ett andrahandsarbete, beroende af andras forskningar; dess
förtjänst blir då den andliga spänstigheten att kunna bättre
blicka ut öfver det väldiga arbetsfältet, och förmågan att med
sig assimilera nya väckande synpunkter. I senare fallet blir
handboken väsentligen resultatet af själfständig
historieuppfattning och eget förstahandsstudium, oftast mera torr och
negligerande åtskilligt af det nya i andras forskning, men ock
mognare och pålitligare i de omdömen som gifvas. Denna jämförelse
ger sig osökt, när man ställer bredvid hvarandra de båda
nyaste handböckerna till Englands kyrkohistoria. Patterson står
vid början af sitt kyrkohistoriska författarskap; Hole hade
redan för alltid lagt ned sin penna, innan vännerna kunde utge
hans visserligen nästan fullständigt utskrifna handbok, i hvilken
han nedlagt ett långt lifs trägna studium. Som »lecturer» i
kyrkohistoria vid King’s college i London hade han under mer
än 20 års tid samlat ett oerhördt källmaterial till Englands
kyrkohistoria och ur detta material arbetat fram sin handbok.
Materialet befinner sig nu i ägo hos domprosten Wace i
Canterbury, som ock skrifvit handbokens företal och däri betygar,
att författaren var en af de ihärdigaste och samvetsgrannaste,
frommaste och ödmjukaste lärde, som engelska kyrkan under
1800-talet känner. En ansedd engelsk recensent (Herbert
Marston) har ock om Hole’s forskning fällt omdömet, att den
utmärkes af samma princip, som står att läsa på minnestaflan
öfver biskop Creighton: »He tried to write true history». Boken
utkom i nov. 1910. Genom sitt väsentligen billigare pris söker
den tydligen nå en större publik. Däraf får man ej ledas att
tro, att den är mera populär och mindre rik på fakta än de två
andia ofvan nämnda handböckerna. Tvärtom är Hole’s bok
den på data och fakta rikaste, liksom den olikt de andra öfver
allt i fortlöpande noter hänvisar till källorna, sparsamt äfven till
litteraturen (företrädesvis äldre); framställningens form är
däremot mindre konstnärlig än konkurrenternas och ger, trots de
goda synpunkterna, intrycket af en viss torrhet. Tiden 1850—
1910 hade författaren ej hunnit helt utforma, och den medföljer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
