Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Herman Neander. Den ortodoxa kyrkan i Grekland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 HERMAN’ NEANDER
de i skolorna använda läroböckerna i kristendom, att dessa äro
»goda och med den rena läran öfverensstämmande». Den har
naturligtvis äfven att skrida in, när personer förfäkta meningar,
som strida mot hvad de gamla kyrkofäderna och ekumeniska
mötena fastslagit. När så på sin tid Makraki uppträdde och
om människans väsen lärde en från den ortodoxa afvikande
mening, var det den heliga synoden, som fällde slutdomen öfver
honom, sedan först den ännu lefvande teologie professorn vid
Athens universitet, Sikos Rossi, från vetenskaplig synpunkt
pröfvat Makrakis system och funnit det falskt och för den sanna
kristendomen ej hälsosamt. Och när vidare protestantismen
började utbreda sig i Grekland, utgaf synoden en varningsskrift
med motto: »Vakten eder för de falska profeterna» och sökte
på allt sätt få inplantadt hos folket att noga ta sig till vara för
denna farliga heresi. Och att dess bemödanden ej voro utan’
frukt, framgår af hvad protestanterna i Athen själfva berättat
mig. Det blef snart en gängse mening, att alla, som öfvergåfvo
ortodoxien, ej voro verkliga hellener utan blandningsfolk, som
ej rätt visste, hvar de hörde hemma och därför ej behöfde göra
sig något samvete, om de växlade bekännelse. Och
upphetsningen från trosifrarne gick emellanåt så långt, att man t. o. m.
blef störd i sina hem.
En annan af den heliga synodens funktioner är att ha
uppsikt öfver, att inga gudshädare eller gudsförnekare få
drifva sin propaganda i landet, utan att den ortodoxa kyrkans
förordningar om att dyrka den sanne Guden vederbörligen
hållas. Huruvida synoden i denna punkt vid något tillfälle måst
inskrida, känner jag icke. I allmänhet äro hellenerna varmt
tillgifna sin ortodoxa kyrka, och denna är så innerligt
förbunden med den grekiska nationen, att knappast den ena kan
tänkas utan den andra. Prästerna ha spelat en stor politisk roll i
frihetsstriderna. När upprorsfanan höjdes 1821, blef den
dåvarande patriarken i Konstantinopel, Gregorius den femte, hängd
af turkarne. Han betraktas nu som en frihetens martyr, hans
stoft, som hvilar i Metropolkyrkan i Athen, nalkas man som
till ett helgons, och hans staty, som står utanför universitetet,
manar de bildningssökande unga att likt deras fäder älska den
ortodoxa kyrkan, som gjort en sådans insats för Greklands
nationella frihet. Man kan då förstå de ord, jag hörde fällas
af en entusiastisk student: »För oss hellener finnas blott tvenne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
