Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Linköpings stifts prästerskap, dess konsistorium och biskop 1761—1780
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINKÖPINGS STIFTS PRÄSTERSKAP, I 76 I—1780 123
skingrade alla iskalla moln, försatte konungsliga purpuren i sin
lysande prakt och Majestätet i sin af Gud helgade vördning och
höghet, än den ock förenade delade tänkesätt till att tänka på
Herren och låta Jerusalem ligga sig i hjärtat samt uppeldade
alla redliga undersåtare att med nit och täflan arbeta på rikets
själfständighet och allmänt väl som ock att tilldela lif och
rörelse i de flera uttorkade ådror af rikskroppen.» —
»Genomlysande efterdömen af Eders Kungl. Maj:t och dess välsignade
höga konungahus uppvaknade den sanna gudaktigheten ifrån
köld och insöfd dvala. Lärdom, vitterhet och snillebragder
funno åter ny trefnad och frodig tillväxt. Vapnen tillagades
och brynjan blänkte till hjältars sannskyldiga ära. Bommarne
gjordes fasta omkring rikets murar och flytande flottan
upptak-lades till dess försvar och heder för svenska flaggan. Vid så
oförmodade rörelser utspridde sig ock vicklande seglen kring
vida världenes haf, näten utkastades på djupen till ymnigare
drägt. Bergen började åter gifva rikare skatter ifrån sina dolda
refvor, handaslöjderne samla förlorade krafter och jordenes yta
tätare vändas i förhoppning af välsignad skörd och bergning i
åkermannens lutande lador»—o. s. v.–-Vid riksdagen 177X
—1772 segrade mössorna vid talmans valet och utsågo
Skara-bisköpen Forsenius till talman, men Filenius intog fortfarande
en bemärkt plats i ståndet, och, när äfven nu fråga blef att
af-skeda en del för riksdagsmajoriteten misshagliga riksråd, tog
han dessa kraftigt i försvar och tillstyrkte deras kvarblifvande
i rådskammaren, helst han ej kunnat finna något rådslag blifvit
fört af dem, som »syftat på riksens skada eller uppsåtligt
förnekande af någon undersåtes tillständiga rätt». Sedan han sökt
uppvisa ohållbarheten i de beskyllningar, som motpartiet riktade
mot ifrågavarande riksråd, fortsatte han: »Då jag ock anser de
stormilar, hvaraf riket alltsedan 1738 isynnerhet blifvit skakat
såsom till en stor del följder af Herrar riksens råds licentierande,
då jag betraktar vanskligheten i alla mänskliga göromål,
sinnenas rörelser, som af hastiga förändringar kunna förorsakas,
förlust af ämbeten och nödtorftig utkomst, utan hopp att tillträda
de sysslor, hvarvid dessa herrars förtjänster förut varit så
betydliga, kan jag ej annat än för det allmänna lugnets skull
samt enighetens och förtroendets stadgande medborgare emellan
vördsamt tillstyrka, att alla dessa–Herrar riksens råd få
kvarblifva vid sitt en gång vunna förtroende af riksens höglof-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
