Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Linköpings stifts prästerskap, dess konsistorium och biskop 1761—1780
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINKÖPINGS STIFTS PRÄSTERSKAP, 1761 —1780 12^
hyst en gammaldags vördnad för Guds smorde, och som han
innehade det biskopssäte, som af ålder ansetts som det
förnämligaste närmast efter det, som intogs af ärkebiskopen, kom hans
tjänst att vid flera tillfällen tagas i anspråk vid betydelsefullare
tilldragelser inom konungahuset, enär hans samtida på
ärkebiskopsstolen vanligen var af sjukdom hindrad att biträda vid
dem. Såsom kyrkans främste representant inom sitt stift
uppvaktade han de kungliga, när någon af dessa hade sina vägar
inom dess gränser, och, när han själf befann sig å främmande
ort, då någon af konungahuset passerade genom stiftet, plägade
han gifva konsistorium föreskrifter, huru denne borde hälsas och
hedras, hvarvid hans anvisningar om anordningarna voro ganska
detaljerade. När viktigare händelser inom konungafamiljen voro
å färde, lät han fira dessa i stadens gymnasium. Så t. ex. då
kronprinsen 1766 skulle fira sitt biläger, lät biskopen trycka ett
program för festligheterna i stiftsstaden. Enligt detta skulle en
lektor på latinsk vers tolka gymnasiets välönskningar,
läroverkshuset skulle illumineras o. s. v. Så snart de orationer, som vid
tillfället blifvit hållna, hunnit tryckas och uppsända till biskopen,
ville han framlämna den till hans Kungl. Höghet. — På liknande
sätt lät han 1774 högtidlighålla Prins Carls af Södermanlands
förmälning med Prinsessan Hedvig Elisabet Charlotta, och åt
honom anförtroddes uppdraget att sammanviga de höga
kontrahenterna. Några år förut hade han blifvit ombetrodd att hålla
likpredikan öfver då framlidne konung Adolf Fredrik, hvarvid
han smickrande valde till text: Syrak, kap. 44: 12, 13: »Deras
lof skall icke förgås, de äro begrafne i frid, men deras namn
lefver evinnerligen.» Konung Gustaf fann texten så lämplig,
att han befallde, att den skulle användas i alla rikets kyrkor
vid mirinesgudstjänsten den 30 juni. — Sin undersåtliga
vördnad för det unga konungaparet lade han i dagen äfven genom
årliga underdåniga och frasrika nyårsbref, och han lät till och
med i konsistoriets protokoll den 9 oktober 1776 såsom en
tilldragelse värd att där bevaras anteckna, att konungen aftonen
förut på resa från Karlskrona färdats genom Linköping, »Gudi
lof, i hög kunglig välmåga».
Bevisade Filenius således all undersåtlig vördnad och
hänsynsfullhet mot de kungligas personer, betedde han sig däremot
som domprost högdragen och ogrannlaga mot sin förman biskop
Rhyzelius, hvilken liksom domprosten var man om sin makt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
