Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Skrifter och bref af Sven Rosén (forts. fr. föreg. årg.) - XIV. Bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
j<f meddelanden och aktstycken
till Fadren». Nu är wäl sant, at jag med ord så litet kan tillbörligen
förtälja detta, som solens warma kan i förnufftet afmåhlas, så at
kroppen deraf blefwe upwärmd, derföre ock bäst är at hwardera
sielf sätter sig ut i solskinet, at han må känna och niuta des goda.
Likwäl hoppas jag, at Gud, som talt godt till min siäl, jämwäl
wäl-signar dessa rader och böjer sielf läsarens hierta till at achta på
hwad godt i Jesu står till båds.
Fadren och Sonen hafwa af ewighet warit tilsammans i
gudom-melig kiärlek, harmonie och enhet. Fadren hade alt behag i Sonen
och Sonen i Fadren. Hwad dem emellan föregådt i anseende till
Adams skapelse, fall och uprättelse, blir en gång hugneligt at skåda.
Mig rörde den kiärleken, som Jesus wiste sinom Fader i lydna (Joh.
3: 16, cap. 10: 17, cap. 15: 19, 10) och oss i barmhärtighet (Prov. 8:
31, Jer. 31: 3), då han ej allena blef menniska såsom Adam (Gen. 1
[och] 2 capp.) utan ock kiött (Joh. 1:14), född af en den fallna Adams
dotter, NB i syndigt kiötts liknelse (Rom. 8: 3). Det war en diup
förnedring (Phil. 2: 6, 9). Wij, som aldrig warit gudar, kunna icke
begripa des högd och diup.
At något litet skönja på denna förnedrande kiärleken, wele wij
påminna oss den fromma eremitens Abrahami rena kiärlek för1 (?) sin
bror-dotter, som warit gudsalig och nu war en skiöka. Se O.
Glüsings Erster Tempel Gottes. Den kära Guds wännen war
wahn wid Guds saliga omgänge, englars och fromma siälars fägnande
sälskap. Den detta försökt och i nyfödelsen fått en öm och fin
kiäns-la, kan nog föreställa sig, hwad pina och antipathie war i Abrahami
siäl, då han åt och wistades i hore-huset. Men kärleken för Gud
och för den förlorades siäl giorde, at han led detta. Sammaledes
kärleks lärjungen Johannes, då han sökte den förlorade ynglingen,
som efter sitt affall blifwit öfwerste för röfware. Johannes
försakade sin frihet och lätt röfwarehopen fånga hans gamla kropp m. m.,
som bekant är. Detta sälskapet wart Iohanni drägeligit för
kärlekens skull, och siälen (ynglingens) wardt frälst.
Jesu kiärlek war oändelig[en] större, då han öfwergaf de förmåner,
dem han haft hos Fadren (Phil. 2: 6, 7; Joh. 17: 5) i himlarna, ja, ock
den glädie, han kunnat hafwa på jorden (Ebr. 12: 2, 3), och utwalde
i des ställe at ej allena nederstiga på jorden utan ock at der blifwa
(ringare eller) öfwergifwen af englarna Ebr. 2: 6, 7), frestad af
dief-lar, hatad af menniskiom och i all måhl förnedrad ned till helwetit
och korsens död (Matth. 4: 26 etc. capp.) Hafwen I rönt, kiära wen-
1 I handskriften: som.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
