Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - Underrättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i o8 MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
Syrachs bok utgifvits på svenska. Detta var år 1536 i
Stockholm, då också öfversättningar af Salomos Wijsheet, Salomons
ordspråk och Davids Psaltare utkommo från trycket. Denna
öfversättning af Jesus Syrach ansluter sig mycket nära till
Luther — såsom för öfrigt i företalet angifves . . . Endast
öfversättarens eget företal till boken är en mera själfständig
bearbetning af Luthers. Man har ansett, att 1536 års Syrachs
ut-gåfva härrörde från annan hand ån bröderna Petris. Men då
öfversättningen af 1536 oftast på det allra närmaste i ordval
och äfven i språk öfverensstämmer med motsvarande parti af
G(ustaf) V(asas) B(ibel) och, utom i företalet, endast. . . afviker från
denna med hänsyn till en del rättelser och språkliga retuscher
i bibeln 1541, så torde man böra anse, att Jesus Syrach 1536
är en preliminär publikation af en del af den stora
öfversättningen, som redan var färdig år 1536.»
I det följande uppvisar utgifvaren, att den svenska
öfversättningen i så väl 1536 års tryck som i den med detta nära
öfverensstämmande öfversättningen i GVB mycket nära
ansluter sig till Luthers öfversättning. »Det är, i motsats till hvad
förhållandet är med Thet Nyia Testamentit af 1526, som ju är
ett själfständigt kritiskt arbete, här i själfva värket fråga om
en öfversättning från tyskan, där Luthers tyska täxt troget
återgifves nästan ord för ord, punkt för punkt och afdelning
för afdelning; ja, det är tydligt, att det svenska ordvalet i
många fall dikterats af det tyska originalet och att ordföljden i
de svenska öfversättningarna oftast är tyskans, där icke svenskt
språkbruk ovilkorligen kräft en annan. I själfva värket förhåller
sig — åtminstone hvad Jesus Syrachs bok angår — den svenska
täxten till Luthers på alldeles samma sätt, som den lågtyska
versionen af bibeln förhåller sig till samma original: en möjligast
trogen kopia. Detta gäller själfva bibeltäxten. I fråga om
Luthers företal och randglossor ha öfversättarna förfarit med
större frihet». Ytterst intressant är von Friesens utredning
rörande våra reformatorers verksamhet såsom reformatorer äfven
på språkets område. Han uppvisar de hufvudvägar, de följt,
för att nå fram »till den för sin tid enastående förenkling af
språket, som utmärker GVB».
Slutligen underkastar förfin frågan om hvem eller hvilka
äro upphofsmännen till det skriftspråk, som möter oss i NT
och GVB, en kortfattad men synnerligen intressant granskning.
Kyrkohist. Årsskrift 1912. /o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
