Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Den religiösa ställningen inom Linköpings stift under 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN RELIGIÖSA STÄLLNINGEN I LINKÖPINGS STIFT UNDER iSoO-TALET 4 I
När biskop Wallenberg tyckte sig varsla tecken till en ny
tid, såg han nog rätt. Prästeståndets representanter vid
riksdagen 1830 hade ock lagt märke därtill och yttrade i sitt cirkulär
till stiften sin tillfredsställelse däröfver, att från katedrar och
prediksstolar numera ljöd bekännelsen, att allena Jesus Kristus
är försonaren för hela världens synder. Detta var så mycket
hugnesammare, som från en föga aflägsen tid man kunde erinra
sig, »huru ett efter dess förmenta upplysning förfinadt men tillika
nog andelöst och förslappadt predikosätt var nära att från våra
mest vidtfrejdade tempel afhålla andra åhörare än dem, som
liknöjda för evangelii försonings- och helgelselära blott ville höra
förnuftets moral, förskönad i mästerverk och blomstrande
vältalighet». Om nu Cleri Comitialis jubel kom väl tidigt, så visade
sig dock en svag morgonrodnad till en ny dag för det religiösa
lifvet i landet — och således ock för det uti här ifrågavarande
stift. Äfven där hade vaknat intresse för spridning af Guds ord.
Redan under v. Rosensteins ämbetstid hade 1819 blifvit bildadt
ett eget bibelsällskap för stiftet, och Wallenberg anmanade
pastorerna att bringa till stånd fonder, med stöd af hvilka man
skulle kunna anskaffa nya testamenten till utdelning åt årets
nattvardsbarn inom socknarna. Denna uppfordran blef ock
beaktad, så att vid tiden för 1831 års prästmöte allenast sjutton
socknar återstodo, där icke åtgärder blifvit vidtagna för att
kunna utdela nya testamenten. En allvarlig längtan efter
räddning från det elände, som den gängse dryckenskapslasten åsamkat
vårt folk, började förspörjas ungefär vid denna tid inom de härad
af stiftet, hvilka tillhörde Jönköpings län. En måttlighetsförening
hade bildats i Jönköping och vände sig till Linköpings
domkapitel med anhållan, att detta måtte befordra dess intressen.
Domkapitlet lyssnade till anmaningen, så mycket villigare som
Kungl. Maj:t 1832 uppfordrat biskopen att använda sitt
inflytande för att hämma denna last. Genom ämbetsbref blef
prästerskapet uppmanadt att söka påverka föräldrar och husbönder och
andra att efter bästa förmåga förebygga dryckenskap. Biskopen
rekommenderade inrättandet af måttlighetsföreningar. Om
Wallenberg således väl räckte sin hand till främjande av sedlighet
och kristlig kunskap, förblef han dock alltjämt tämligen
oförstående inför det nya i tiden. I kallelsen till 1831 års prästmöte
yttrade han sig med betänksamhet om det »missnöje med allt
förut bestående», om »ett ofta orättvist tadel mot hvarje af våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
