Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Den religiösa ställningen inom Linköpings stift under 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DI’.N RELIGIÖSA STÄLLNINGEN I LINKÖPINGS STIFT UNDER 1800-TALET 8l
allmänna gudstjänst. Den fäderneärfda vanan förebyggde ännu
ett separatistiskt lösslitande, men bandet, som fäste dem vid
kyrkan, var alltjämt utsatt för att nötas sönder af kyrkofientliga
lekmannapredikanter. Den andliga väckelse, som mot slutet af
1850-talet uppstått i Bälaryd, spred sig icke blott till
moderförsamlingen, Lomaryd, och de nyssnämnda socknarna Haurida
och Vireda utan ock till andra församlingar inom N. Vedbo
kontrakt. I de begge förstnämnda voro sinnena ännu i stark
svallning omkring midten af 1860-talet och hade rent af antagit
en svärmisk, excentrisk karaktär, understundom med fysiska
symptomer. De nyssnämnda kolportörerna Malm och Fritiof
drefvo där syndfrihetsläran. I Bälaryd hade
lekmannapredikanterna haft ett stamhåll hos en bonde i Skärsjö, i hvars hem täta
andliga sammankomster höllos, och, säger en af dessa predikanter
Sam A. Johansson, som 1861 uppträdt där, rummen voro till
trängsel fyllda af efter Guds ord hungrande människor.1 O.
Ahnfelt lät ock höra sig där. Omsider hade rörelsen antagit
en lugnare natur, och äfven de separatistiska tendenserna hade
mildrats. Husandakt hade blifvit kär i månget hem och
väsentligt bidragit att skänka ro åt de oroliga samvetena. Predikanter
från Jönköpings missionsförening uppträdde visserligen allt
fortfarande, men folket besökte äfven den allmänna gudstjänsten.
Prästerskapet sökte tillmötesgå de religiösa behofven genom att
sprida en bekännelsetrogen uppbyggelselitteratur, därvid skrifter
äfven från Evang. Fosterlandsstiftelsens förlag. I Adel’öf hade
bland andra predikanter från nämnda missionsförening också
Sam. A. Johansson verkat. I Linderås, af samma kontrakt, bar
den andliga rörelsen liknande drag som i Bälaryd och leddes
vid årtiondets midt af en folkskollärare A. G. Lindqvist i
Ro-seniansk anda. Från ortens öfriga socknar ingingo vid tiden för
1868 års prästmöte meddelanden, som visade, att utvecklingen
i dem gestaltat sig ungefär enahanda som i de nu berörda. I
de flesta hade blifvit uppförda missionshus och hade bildats
missionsföreningar. I ett par församlingar stodo dessa under
pastors ledning. Förtroendet var där således icke afklippt.
I det angränsande Ydre ko7itrakt och dess grannprosteri i
öster, Kinda, hade den andliga rörelsen äfven utbredt sig,
särdeles inom det förras sydligaste pastorat, Västra Ryd och Svin-
1 Johansson, Sam. A., »Ur minnet», sid. 114.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
