Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - D. Fehrman. Prästeståndets kyrkopolitik under århundradena närmast efter reformationen. Recension af Otto S. Holmdahl, Studier öfver prästeståndets kyrkopolitik under den tidigare frihetstiden I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmälningar och granskningar 8"J
Förf. afslutar sin framställning med stadgandena mot
pie-tismen 1720, hvilka betecknade ännu en seger för prästeståndets
kyrkopolitik, och med redogörelsen för ett vid samma riksdag
framfördt oppositionellt inlägg mot prästeståndets åskådning
och kyrkopolitik.
II. I anslutning till ofvanstående referat vill jag rikta
uppmärksamheten på några omständigheter, som synas mig förtjäna
att i detta sammanhang komma i beaktande. En synpunkt, som
förf. låter dominera öfver hela framställningen, och som i olika
variationer återkommer i så godt som hvarje särskildt fall, är
konkurrensen mellan kyrkliga och världsliga intressen. Den
inbördes spänningen dem emellan är gifven i och med
Västeråsbesluten, och hufvuduppgiften blir så att iakttaga, hur de
sedan alltid ställas emot hvarandra i olika kombinationer och
olika styrkegrader. Uppslaget bör otvifvelaktigt betecknas
såsom mycket lyckligt. Man kan emellertid tveka, huruvida
förloppet var fullt så rätlinigt. Jämsides med motsatsen: kyrka
och stat går en annan: folkmakt och konungamakt. Och det
låter sig enligt min mening icke lämpligen göra att betrakta den
förra motsatsen isolerad från den senare. På åtskilliga punkter —
det må vara nog att såsom typiskt exempel hänvisa till Upsala
möte — äro de kyrkliga frihetskrafven gent emot staten i viss
mån att fatta som ett specialfall af de folkliga frihetskrafven
gent emot konungamakten; därefter bör också förklaringen
lämpa sig. Men då visar det sig att det hela får en betydligt
mer komplicerad karaktär, och detta allt ifrån den lutherska
kyrkans första framträdande i Sverige. Var den frihetsrörelse,
som resulterade i upprättandet af ett nationellt konungadöme
af utprägladt germansk halt (vårt land ägde ju från
medeltiden traditionerna af en rent germansk folkstat), hvilar den nya
statsbildningen på äkta germansk samfundsanda, hvars ledande
princip är en intim samverkan mellan konung och folk — så dröjde
det dock ej länge, förr än inslag af mot germanska begrepp
stridande rättstankar började visa sig. Den germanska statsrättsliga
åskådningen korsades af den teokratiska. Denna hade så mycket
lättare att arbeta sig in, som Gustaf Vasa däri erhöll en
välkommen dogmatisk rättsbasis för sina absolutistiska tendenser.
Vore förloppet så genomskinligt, som förf. menar, skulle man vänta,
att kyrkan utan vidare ställt sig afvisande mot den teokratiska
principen. Men så sker ej. Just kyrkan kommer konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
