Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Knut B. Westman. Sven Tunberg, Västerås riksdag 1527
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io6
litter aturöfversiktf.r
framgår det dock tydligt, att det är ett kyrkligt möte, som
åsyftas.
På detta förslag svarar Brask för det första med att
ytterligare betona olämpligheten af en disputation: den nya läran har
ju redan längesedan af kyrkomöten förkastats.1 Sin innersta
tanke om den saken röjer han inte för kungen men väl för Peder
Gallé: lekmän få enligt kanonisk rätt icke disputera i trossaker.2
Däremot vill han icke motsätta sig tanken på ett
provinsial-koncilium, fastän han har sina betänkligheter äfven mot den:
säkrast är gifvetvis att afvakta det beslut, som ett kommande
allmänt koncilium kan fatta i lärofrågan.3 Ett provinsialkoncilium
1 16 jan. (Reg. IV, 402 ff.): »sadane nye lärä haffuer varit lilförende
ran-saket i monge consilie oc ther som ocristelig till intet giord. Oc förmoder
iak at ingen förståndig man vill geflue sig till vttermere disputering e moot
all cristendomens beslutningh». Jfr Linköpings domkapitels väl samtidigt
skrifna bref (Reg. IV, 400 ff.), där det framför allt betonas risken att släppa
kristenhetens fastställda lära.
2 Handl. rör. Skand. hist. XVI, 76 f.: utredning om den anstöt,som kan
vållas af disputationer om tron (bl. a. »periculosum est de fide disputare coram
talibus, quorum fides ex eo est firma, quia nichil diuersum audierunt; qui pro
tanto redderentur infirmiores, audientes verba infidelium reuocantium id, quod
certum est, in dubiunu); hänvisning till det ställe i kanoniska rätten (§ 1, c.
2 in VIto de hæret. V, 2 — ett stadgande från Alexander IV), som i
sammanhang lyder: »Inhibemus quoque, ne cuiquam laicæ personæ liceat publice
vel privatim de fide catholica disputare. Qui vero contra fecerit,
excommu-nicationis laqueo innodetur». Litet längre ned heter det: »Decens esset, ut
huiusmodi res ageretur inter homines eiusdem conditionis, ut doctor cum
doctore, miles cum milite, rex cum rege, cum rex Anglie iam se in arenam
optulerit.» Detta är väl, utom ett konstaterande af principen, att
lärodiskussioner böra hållas inom de lärdas krets, också en liten spydighet teologer
emellan: kung Gustaf var ju ingalunda kapabel att på den teologiska arenan
mäta sig med den omsorgsfullt renässansbildade »defensor fidei», Henrik VIII!
3 Se det ofvan anförda brefvet af 16 jan. äfvensom — utförligast —
brefvet af 8 febr. (Reg. IV, 406 f.), där han beder konungen att »lathe alstingis
bestaa om then nye lære, til tess om henne vorde ransakat aff then
allmen-nelige cristne kyrke, ther alle cristne herrer oc förster, bode andelige oc
verldz-lige, eller theris myndoge predicatores bör vare tilstedis, som oc skedde j thet
siste consilio i konung Erickx tiid af Pomeren. Huad cristinhethen tha ville
vnderga eller samtycke om swadane nye læære, motte tha huar man hölle
vthan straff eller synd. Besinner oc eder nåde vttermere æn iak kan scriffue,
at 0111 æn all kvrken i Swerige vore fulkomplig i sin ledemoot med vigde
biscoper etc. oc nogit ville beslute om nogre sadane lære, som heele
cristen-hethen vore anrörendis, helst vthan fulle befaling, huad the ville oss föreholla
eller ther aff tage, helst meden thenne nve lære haffuer i sig swadane article,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
