Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Nils Jacobsson. Uppsaladocenten Gradins »deputationsresa» till patriarken i Konstantinopel 1739—1740 — ett led i Zinzendorfs missionsplaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uppsaladocenten Arvid Gradins »deputationsresa» till
patriarken i Konstantinopel 1739—1740 — ett led i
Zinzendorls missionsplaner.
Redan vid 15 års ålder under sin skoltid hos Aug. Herman
Francke i Halle hade grefve Zinzendorf genom bekantskapen
med Ziegenbalg, Plütschau och Gründler, de första evangeliska
missionärerna i Trankebar i Ost-Indien, som voro på besök i
hemlandet, gripits af ett varmt missionsintresse och med sin
bäste vän och kamrat Fr. von Wattewille (år 1715) ingått ett
förbund med det storslagna målet: »Hedningarnas omvändelse,
i synnerhet sådana, till hvilka ingen eljes skulle begifva sig».
Att detta icke blott var några fantastiska ungdomsdrömmar,
det visade han sedan genom hela sitt lifs rastlösa arbete för
Guds rikssak på jorden. Grefve Z:s största och förblifvande
förtjänst är utan tvifvel den att hafva gifvit upphofvet till en
universellt anlagd hednamission, frigjord från alla politiska,
koloniala och nationella synpunkter. Han var ett »missionsgeni»,
fylld af ett inre behof att få vittna om Herren, ständigt aktiv
och sättande andra i arbete för Guds rike intill jordens gränser.1
På sin bröllopsdag (1722) slöt han ett förbund med sin unga
maka, att de på Herrens vink hvilken stund som helst skulle
vara beredda att taga pilgrimsstafven i sin hand och gå till
hedningarne för att för dem predika om Frälsaren. »Hvarest
det finns mest att göra för Frälsarens sak, där skola vi ha vår
hemvist.» »Hela världen är Herrens, alla själar äro Hans, jag
står i skuld till dem alla», så tänkte och handlade han.
Brödra-församlingen utbildade han sedan till en själfständig kyrka
hufvudsakligen för att kunna få den till en missionskyrka. Vid
hans död öfverträffade som bekant den lilla brödraförsamlingens
1 G. Warneck, i Vortrüge bei der Missions-Jahrhundertfeier in
Herrnhut 1900 (Herrnhut 1900), sid. 6 ff., Ad. Schulze, Abriss einer Geschichte
der Brüdermission (Herrnhut 1901), s. 1 ff., N. Jacobsson, Den svenska
Herrn-hutismens uppkomst (Uppsala 1908), s. 81.
Kyrkohist. Årsskrift 1914. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
