Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Nils Jacobsson. Uppsaladocenten Arvid Gradins »deputationsresa» till patriarken i Konstantinopel 1739—1740 — ett led i Zinzendorfs missionsplaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O
NILS JACOBSSON
högtidlig deputation till patriarken i Konstantinopel för att söka
förverkliga dem. Men hvem skulle utses till ett så svårt, ömtåligt och
maktpåliggande uppdrag? De flesta af bröderna voro ju olärda
män, och redan språket skulle lägga oöfverstigliga hinder i
vägen! Då föllo genast tankarna på en lärd, i de döda språken
särdeles bevandrad svensk docent Arvid Gradin, som föregående
år (1738) hade anslutit sig till brödraförsamlingen och nu befann sig
i Herrnhaag i närheten af Marienborn. Han tillkallades till
konferensen och efter kort betänketid åtog han sig uppdraget
»i förtröstan på Frälsarens hjälp».
Arvid Gradin ägde många förutsättningar för att kunna
drifva verket igenom.1 Han hade under sin studietid i Uppsala
förvärfvat omfattande och grundliga kunskaper särskildt i
grekiska och latinska språken, och ehuru han ej hade aflagt någon
akademisk examen, hade han blifvit kallad till docent i grekiska
och latin (i maj 1736)2, hvilken plats han dock aldrig tillträdde,
i det att själsbekymmer drefvo honom att uppsöka
brödraförsamlingen i Herrnhut. Han hade äfven vana att umgås i
förnäma kretsar, hade under 5 år haft kondition hos
statssekreteraren frih. Olof Cederström och under en 2-årig studieresa med
en ung frih. Cederström en tid vistats i Paris och bl. a. deltagit
i en kunglig taffel vid Ludvig XV:s hof samt äfven i Lunéville
uppvaktat konung Stanislaus Leszczynski.
I Herrnhut hade han, såsom han själf berättade för John
Wesley, när denne (i aug. 1738) var på ett besök i församlingen, helt
lämnat sig i sin frälsares händer och kommit fram till full trosvisshet
och hvila i Kristi blod. Hans hjärta, som förut varit oroligt
såsom ett upprördt haf, var nu stilla och lugnt och i ljuf frid.3
Han blef äfven så hänförd af allt hvad han såg, hörde och
upplefde i Herrnhut, att han, fastän han kort därpå fick erbjudande
om ett lektorat i Västerås, beslöt att för ali framtid stanna i
brödraförsamlingen och där lefva och dö. »Här är det nu en
underlig tid», skref han till en vän i Sverige, prosten Båld på
Wärmdön, »nu brinner allt som brinna kan, och det tar nu eld
i alla världens ändar. I de katolska länderna ser ej heller så
1 Om Arvid Gradins utvecklingsgång och lefnadsöden m. ni. se N.
Jacobsson, a. a. 104 ff.
1 Hans docentbref finnes infördt i N. Jacobsson, a, a. bilagor, s. 46 f.
3 J. Wesley’s Journal 1737, s. 72 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
