Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - J. Nordlander. Urgamla kyrkliga traditioner i Norrland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
URGAMLA KYRKLIGA TRADITIONER I NORRLAND
5 1
själfva. Ser man närmare på de i dem förekommande
personnamnen, så finner man snart, att dessa hafva en synnerligen
ålderdomlig karaktär.
I den tredje versen finna vi namnet Funt eller Font (med
öppet o, såsom vi hört det uttalas). Enhvar, som är obekant
med det gamla nordiska namnskicket, måste stå undrande och
spörjande inför detta namn. Och dock är detta ett välbekant
mansnamn! Det är fornnorskans och forndanskans Fundin,
som icke heller är alldeles obekant i svenskan. Lundgren 1 har
det ifrån ett uppländskt diplom, och äfven på en uppländsk
runsten förekommer det, enligt samma källa, under formen Funlin.
Oss synes det, som skulle det efter denna upplysning vara
omöjligt att tvifla på att en man med detta namn en gäng —
låt oss säga på vikingatågens tid — lefvat i byn Mo. Att han
måste ha varit en märkvärdig man, är ock klart, ty hvarför
skulle eljest hans namn ha fortlefvat sekler igenom! Då det
vidare ej ligger något osannolikt uti sägnens uppgift om det
verk, genom hvilket denne Fundin och hans kamrater skulle ha
gått till eftervärlden, så synes ej heller föreligga något skäl att
tvifla därpå.
Af de öfriga mansnamnen äro flere gamla bekanta eller lätt
förklarliga. Det förra är fallet med Bo, ett under medeltiden
synnerligen vanligt mansnamn, och äfven med Spjute, som är
kändt från en södermanländsk runsten och äfven från Dalarne.
I vers II finner man, utom det allbekanta Erik, namnen
Rike och Flake. Det förra är helt visst ett smeknamn i st. f.
Rikulfr, och Flake är väl ingenting annat än appell, flaki, m.
plankverk, skyddstak, af sammanfogadt trävirke gjord betäckning
till skydd mot skott och stenkastning. Ett sådant ord kan så
mycket hellre ha brukats som nom. prop., som sådana ju så ofta
hämtats från striden och hvad därtill hör.
Af tredje versens namn är Kil en sammandragning af det
ytterst vanliga Kætil, och namnet Raka (eller närmare efter
uttalet, såsom förf. häraf hört namnet, Räka) torde vara att
sammanställa med det jämtska Rek, Ræk eller Ræcker, den
sista formen från år 1413. — Det är blott ett enda namn, som
torde vara vanställdt och troligen påverkadt af det efterföljande
ortnamnet. Detta är Hålättcr (i Stensätter). Att äfven Simeon
1 Personnamn från medeltiden, s. 60.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
