Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - J. Nordlander. Urgamla kyrkliga traditioner i Norrland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
URGAMLA KYRKLIGA TRADITIONER I NORRLAND
5 1
Dessa fem män — man kallar dem ock ibland för jättar
— bodde samtidigt i socknen. Några af dem brukade följas
åt till julottan, och en julmorgon begaf sig Iiadd till sin granne
Kil för att tillsammans med denne färdas till kyrkan. Men
kommen till gården, fann han denne helt lugnt stå på logen och
som bäst tröska säden. Han hade nämligen icke reda på
hvilken dag det var. Männen tröstade sig emellertid och
vederkvickte sig rikligt med mat och dryck, och det är en härmelse,
sade man, att Kil fann det så ljufligt upp på åsan (åsarne), att
det ej var olikt, att det verkligen var jul.
Äfven andra traditioner rörande kyrkor finnas och särskildt
i fråga om deras byggande. I Lockne socken i Jämtland har
jag antecknat en, som synes mig synnerligen upplysande.
Bönderna i socknens östra del ville hafva kyrkan i sin närhet, men
de i den andra delen ville ha den längre västerut. Man började
bygga, men det gick som vanligt, och man kom ingen väg.
Då kom en okänd man vägen fram, och han rådde de byggande
att hugga sina yxor i en stock och skjuta ut denna i
Lockne-sjön. Där den sedan flöte i land, skulle de bygga. De följde
hans råd och höggo yxorna •— dessa voro sju till antalet — i
en stock samt sköto ut denna i sjön. Han landade midt för
det ställe, där kyrkan nu står, och där byggdes utan hinder
socknens första kyrka.
I hög grad anmärkningsvärd synes oss den bestämda
uppgiften om yxornas antal. Betyder icke denna, att det fanns
blott sju bönder i socknen vid tiden för den första
kyrkobyggnaden?
Egentligen böra alla gamla traditioner upptecknas, men vi
hålla före, att sägner af det slag, som vi här vidrört, äro
förtjänta af särskild uppmärksamhet.1 Dels förskrifva de sig från
en tid, från hvilken man i dessa nordliga bygder har ytterst
få skriftliga underrättelser, och böra därför, oafsedt innehållet,
blott för ålderns skull betraktas som dyrbara skatter och som
sådana tillvaratagas. Men härtill kommer, att i de flesta rim-
1 Verser af annat innehåll finnas äfven. Se Norrland, Småskrifter,
utgifna af Norrländska studenters folkbildningsförening, n:o 7, och Jämtlands
läns fornminnesförenings tidskrift band 4, hilft. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
