Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emanuel Ltnderholm. Teologi och pietism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
Casp. Schade och Paul Anton nämnas »pii et eruditi viri».1
Men såväl Speners som deras i sig själft berömliga företag hade
sedermera enligt Mosheims mening förts alltför vida, såsom af
det redan anförda framgått. Det uppträdde snart en hel del
personer, »qui pietatis incrementum cum veritatis detrimenta
quaesiverunt: Altera classis, nempe eorum, qui pietatis
pro-gressus ita quaerebant, ut recepta etiam et legibus munita
Lu-therani coetus dogmata, totiusque ecclesiae formarn mutare
vellent, varii generis hominibus constat, quorum alii ex potestate
mentis egressi non tam errabant, quam ratione et iudicio
care-bant, alii commenta, quae aut ex lectione librorum alienorum
hauserant, aut ipsi pepererant, parte quadam sanioris doctrinae
temperabant».2
Såsom de främsta representanterna för denna, enligt
Mosheims mening urartade, pietism nämnas Gottfr. Arnold, »natura
tristis, biliosus, severus», Joh. Conr. Dippel, »longe hoc deterior»,
och Joh. Wilh. Petersen, »vir mitis natura et placidus, verum
imbecillis animi et, ingenii quadam luxuria ad se, aliosque
fallendos valde proclivis».3 Dippel karakteriseras ytterligare
såsom »homo natura . . . arrogans, gloriosus et ad cavillandum et
ridendum factus, non tam extruebat religionis quamdam
formarn, quam omnes receptas destruere studebat».4 I det sistnämnda
omdömet såg MOSHEIM utan tvifvel klarare än de många, som
i Dippel sågo en föraktare och fördärfvare af religionen såsom
sådan. Om Dippels begåfning hat" Mosheim för öfrigt mycket
ringa tankar.
Den konservativa pietismen hos Spener, Francke och deras
likasinnade har Mosheim bedömt jämförelsevis välvilligt, men
mera reserveradt än den mindre kritiskt anlagde Walch och med
föga insikt i pietismens väsen och betydelse. I de korta
teckningarna af den radikala pietismens personligheter, hvilkas
åskådningar betraktas som absurditeter, betyder det dock en human
grundsats, då Mosheim preciserar deras naturliga anlag och
framhåller deras ringa ratio. Dessa tjäna till någon ursäkt och
förklaring af deras orimliga meningar. Särdeles långt för icke denna
pragmatism, men gifvetvis ligger här ett visst framsteg utöfver
Walchs summariska förkastelse.
1 Mosheim, loc. cit. pag. 944.
2 Mosheim, loc. cit. pag. 948.
2 Mosheim, loc. cit. pag. 948, 949, 950.
1 Mosheim, loc. cit. pag. 949.
Kyrkohist. Årsskrift 1914. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
