Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emanuel Ltnderholm. Teologi och pietism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 2
E. LINDERHOLM
säkert från midten af århundradet ur öfvergångsteologien den
egentliga upplysningsteologien eller neologien, som dock först
på 1770-talet vinner större betydelse och börjar nå en
dominerande ställning. Då denna neologi prisgifver det ortodoxa
dog-mat och låter allmänna religiösa idéer och motiv bli de
härskande på bekostnad af de specifikt kristliga samt värderar bibel
och kyrkokristendom, blott i den mån de ingå i och stödja den
naturliga teologien, följer häraf för neologiens män gifvetvis en
friare ställning med hänsyn till kristendomens urkunder och
historiska former och därmed också möjlighet till historisk kritik
och religiös värdering.
Neologiens skapare och främste man Joh. Sal. SEMLER,
professor i Halle från 1752 till sin död 1791, hade i yngre år
mottagit starka pietistiska intryck och bevarar alltjämt i sitt
fromhetslif en innerlighet och en värme, som utan tvifvel bero
af dessa intryck. Pietist i egentlig mening blef Semler dock
aldrig. Därtill har hans fromhet alltför mycket af rationalistiskt
kynne.1
Semlers äldre, med Baumgartens i det hela
öfverensstämmande ståndpunkt kommer till synes ännu i den kritik af äldre
och samtida religiösa rörelser och åskådningar, hvilken han gaf
uti sina 1760 utgifna Eigne historische theologische Abhandhingen,
nebst einer Vorrede vorn Fanaticismo. I detta Vorrede häfdar
Semler Skriften såsom den enda religiösa kunskapskällan, med
uteslutande af »fanatikernas» verkliga eller förmenta upphöjande
af det egna känslolifvet till en sådan och yttrar härom2: »Die
Fertigkeit und Neigung das Vornemste der eigenen Religion,
die man beobachtet, auf innere Empfindungen, Gefiil und darin
gegründete Urtheile zu bauen, nenne ich den Fanaticismum. . .3
Die . Mystici, fratres spirituales apostolici, in unsern Zeiten die
Inspirirten, Quäker, viele Separatisten, alle Anhänger von
Böhmen, Gichtein und so genante Theosophen, sind fanatisch: das
ist, sie beobachten ihre innere Empfindungen und Urtheile
vorher, antecedenter vor allem besondern einzeln Gebrauche des
Worts Gottes, wenn sie es noch brauchen .. . Sie nennen dies . . .
Geist, Eingebung, Einsprüche, unmittelbare Offenbarungen und
1 Hoffmann, a. a. s. 22 f. Jfr Semlers af honom själf författade
Lebensbeschreibung, där bådadera oupphörligt kommer till synes.
- Vorrede etc., fol. a 6 och 7.
3 Ibdm fol. a 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
