Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emanuel Ltnderholm. Teologi och pietism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
teologi och pietism
noggrann kunskap om det lutherska väsendet, utan onekligen
också förstånd för detsamma. Han underlät heller aldrig att
teoretiskt försvara det. Men böjelse och kärlek till det lutherska
hade han det oaktadt icke. Hans förståelse är något inlärdt.
Hans hjärta tillhörde det reformerta väsendet, uppväxt som han
var i Strassburg, där lutherskt och reformert var blandadt med
hvartannat.1
Kliefoths kritik af pietismen är uppenbarligen af högre värde
än den gammalortodoxa konfessionalismens sötsura detaljkritik.
Vi finna hos Kliefoth en fast och sluten tankegång och stora
synpunkter, skarp blick för pietismens djupgående motsats till
ortodoxien, han ortodoxifierar den icke och inser, att dess
betydelse är att söka icke så mycket på dogmats som kyrkolifvets
område. Det förefaller mig dock, som vore Kliefoths kritik gjord
mera på känn, som hade den flutit mera af instinkt än af eget
ingående historiskt studium. Därför är Kliefoth starkare i val
och anläggning af synpunkter än i preciserande af det, som
rättvisligen och objektivt vid ett kritiskt historiskt studium
verkligen kan häfdas. Därför blir han ock alltför påtagligt partisk
för ortodoxien och mot pietismen.
Man kan heller icke frigöra sig från det intrycket, att
Kliefoth lånat sin hufvudsynpunkt från den reformerte Max. Goebel,
och dennes längre fram närmare behandlade stora verk om det
religiösa lifvet i det västra Tysklands kyrkor, hvars båda första
delar förelågo redan 1849 och 1852. Kliefoth har i så fall accepterat
Goebels häfdande af pietismens reformerta ursprung men utan
pröfning af det berättigade eller oberättigade däri och vändt
Goebels tes som en hufvudanklagelse emot pietismen.
Skarpsinnigt och riktigt har Kliefoth framhållit den reformerta
protestantismens starka inflytelse på lutherdomen, men redan detta
inflytandes långvariga fortgång — det äger ju för öfrigt ännu
i dag rum — borde ha lärt Kliefoth, att detta inflytandes
möjlighet måste bero på djupa och historiskt ofrånkomliga
förhållanden.
Pietismens verkliga egenart och stora positiva insats har
Kliefoth icke sett och från sin allmänna ståndpunkt näppeligen
kunnat se. Härmed är icke sagdt, att icke Kliefoth gjort
åtskilliga fullt riktiga enskilda observationer. Det är t. ex. utan
tvifvel fullt riktigt, att redan pietismen medförde någon upp-
1 Kliefoth, a. a., s. 436.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
