Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emanuel Ltnderholm. Teologi och pietism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’45
ner var den lutherska kyrkan af hela sitt hjärta tillgifven. —
Detta var raka motsatsen till Kliefoths något senare framlagda
uppfattning men icke desto mindre riktigare. — Spener ansåg
blott, menar Kurtz, att den lutherska kyrkan behöfde en
reformation till följd af den härskande bokstafsteologien och döda
rättrogenheten. Men då han tillika var öfvertygad om att den
lutherska kyrkan framför alla andra ägde den största fullhet af
ren lära och kraftigaste förmåga att framställa ett äkta kristligt
lefverne, var han långt ifrån att söka botemedlen utom hennes
gränser i synkretistiska eller unionistiska sträfvanden. Speners
reformationsmedel voro endast en återgång från den skolastiska
dogmatiken till Skriften och den yttre rättrogna bekännelsens
förvandling till en inre lefvande hjärtats teologi.
I samma sympatiska stil tecknas också Francke och hans
medarbetare. Halle fick för sin tid samma betydelse som
Wittenberg och Génève i reformationstiden. I de pietistiska
striderna förfelades å ömse sidor den sanna midten. Efter förlusten
af sina hufvudledare blef den halleska pietismen allt mattare,
ovetenskapligare och indifferentare mot den rena läran och
upplöste sig alltmer i ofta endast tillgjorda fromma känslor, på
samma gång den blef allt ifrigare i fromma talesätt och
meto-distiska lefnadsformer. Men pietismen hade dock infört en
jäsning i teologien och kyrkan, som fortfor att hälsosamt verka i
många årtionden. Mer än 6,ooo teologer från Tysklands olika
delar hade utbildats i Halle och införde den nya surdegen i lika
många församlingar och skolor.1
Såsom vi af det förestående finna, företräder Kurtz en äldre,
alltför okritisk uppfattning af pietismen, som hos honom blir till
en from ortodoxi och, där den något afviker, en företeelse af
alldeles för tam och oskyldig beskaffenhet. Det behöfver
knappast sägas, att en Kliefoths långt ifrån objektiva omdömen
likvisst långt mer än detta för en mera moderat ortodoxi typiska
betraktelsesätt närmar sig verkligheten. Så prisvärd än mildhet
och välvilja äro i teologiens annaler, lika säkert äro de icke nog
för en riktig karaktäristik af en historisk företeelse.
Hos K. Fr. Aug. Kahnis möta vi en helt annan och
ojämförligt skarpare blick på pietismen och hela dess tid. I sitt
1854 utgifna själfulla verk: Der innere Gang des deutschen
Protestantismus seit Mitte des vorigen Jahrhunderts, inleder Kahnis
1 Kurtz, a. a. s. 282 ff.
Kyrkohist. Årsskrift 1914. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
