Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om Linköpings stift under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om linköpings stift under förra hälften af iöoo-talet i 57
starka tillförsikt, att de här säkra ligga skola intill Kristi
tillkommelse och sedan uppstå till en evig glädje». Han lät dem därpå
afsjunga: »O, Herre Gud af himmelrik, gif oss» etc.; så lät han
alla falla på knä och bad följande bön: »O, Abrahams, Isaks och
Jakobs Gud, som för syndens skull hafver lagt människan det uppå,
att hon dö måste och varda till jord igen, såsom hon af jorden
tagen är. O, Herre Jesus, världenes frälsare, som med din heliga
begrafning hafver helgat alla dina utvaldas grafvar, att de däruti
roliga sofva intill din heliga tillkommelse| O, Gud, du helige Ande,
ali hugsvalelses Gud, som hafver bott i dina utvaldas kroppar och
gjort dem dig till ett tempel! Gif din heliga välsignelse öfver denna
platsen och bevara honom för fienderna och alla ogudaktiga
människor, på det dina utvaldas kroppar måtte här hvilas och sofva
i ro intill den helga domedagen och då uppstå med glädje och
frimodighet och då bekomma clen eviga härlighetens oförgängliga
krono, som oss Jesus Kristus förvärfvat hafver med sin dyra död
och pino; genom samma vår Herre Jesus Kristus. Amen.»
Sedan kyrkogårdsinvigningen ägt rum och han samrådt med
socknemännen om några församlingsangelägenheter, sade han
dem farväl och befallde »dem i Guds beskärm ocli önskade dem lycka
i denna världen och sedan ett evigt lif och en evig salighet». För
den förargelse, som pastorns och fogdens hustrur vållat i
församlingen, ålade biskopen dem att till en försoningsgärd låta »kläda
en fattig naken », hvilket de ock lofvade skulle ske. Innan han
lämnade församlingen begärde han uppgift på, dels hvilka synder som
mest voro i svang i socknen, dels ock på kyrkovägens längd för de
särskilda gårdarna i pastoratet, och befanns det, att på fastlandet
hade ingen längre än fem fjärdingsväg till kyrkan, men af
skär-gårdsboarna funnos de, som hade två mil dit.1
Det program, som Botvidi plägade i hufvuddrag följa vid sina
visitationer, framträder tydligare af protokollet från t. ex. en
dylik förrättning samma år (1633) i Adelöf, hvilken ock i öfrigt väl
karakteriserar biskopens sätt att besörja den allmänna vården
af församlingslifvet. Han började med en inventering af kyrkans
egendom, genomgick därpå inventarium presbyterii och höll så
syn på prästgårdens hus, hvarvid han framställde åtskilliga
påståenden, såsom om vissa förflyttningar af hus m. m. Han ville
hafva dem i en sluten fyrkant. Därpå tog han kännedom om
gårdsbruket och tillstyrkte åkerjordens uppdelning i tre skift, af
1 Vis. prot. 24 aug.—1 sept. 1633.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
