Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om Linköpings stift under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I 8
g. westling
Då kyrkoherden i Marbäck 1642 ingick till domkapitlet med begäran
därom, enär han var »sjuklig och ej hade någon hustru, som kunde
beställa om dess häfdande», fann det skäligt bifalla hans anhållan,
i ty att af den framgick, att fråga ej var om själfva prästgårdsjorden
utan om det kronohemman, som blifvit lagt under prästbostället,
och som i annat fall skulle kommit att ligga öde.1 Biskop Botvidi,
som var en praktisk och förståndig man, gick vid sina visitationer
prästerna till handa också med goda råd och anvisningar, huru de
ändamålsenligast borde ombesörja sitt jordbruk. Vid en dylik
tjänsteförrättning i Adelöf 1633 gaf han, som förut är nämndt,
prästerna det rådet, att de skulle fördela den öppna åkerjorden i trenne
skift, låta två af dem bära skörd men låta det tredje ligga i träde.
När han samma år vid en Visitation i Säby sammanträffade med
präster från det prosteri, dit den församlingen hörde, gaf han, såsom
förut är berättadt, dessa flera nyttiga vinkar beträffande skötseln af
deras boställen. På somliga ställen försvårades ett välordnadt
jordbruk däraf, att ännu inga laga skiften afskilt ägolotterna från
hvarandra, och af att på somliga ställen viss mark brukades
tillsammans med grannar, hvarigenom pastorn hindrades att fritt
disponera öfver den och således ock att fritt vidtaga förbättringar
i fråga om dess häfdande. Vid en Visitation i Hult 1634 fann biskop
Botvidi, att därvarande pastor endast hvart tredje år ensam hade
brukningsrätt af viss jord. Det därpå följande året delade han
denna rätt med åboarne i en grannby, medan han det tredje året
icke alis ägde någon som helst rätt att draga nytta af ifrågavarande
mark.
Visserligen var den öppna åkerns areal mindre än i våra dagar
och sädesskörden därför ock obetydligare, men prästerna följde
den allmänna seden att svedja i skogsmarkerna och beså de
af-brända tomterna med säd. Väl vanns därmed en ökning i
skördebeloppet men skogen föröddes, så att i nuvarande skogsbygder
funnos pastorsboställen, som till en del eller helt och hållet
saknade skog till husbehof. Ett sådant pastorsboställe fann biskop
Botvidi 1634 i Marbäck, och skulden till bristen var just
svedjebruket. Nu saknades där både bränsle och virke. Äfven i öfrigt
var det illa lottadt. Nödigt mulbete saknades, dess äng gaf endast
fyra vagnslass hö, och den öppna åkerjorden var ringa. Biskopen
lofvade därför ingå till öfverheten mecl begäran, att den till
löneförbättring åt pastor måtte anvisa ett indräktigare boställshemman
1 Kons. prot, 23 nov. 1642.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
