Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om Linköpings stift under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 i 8
g. westling
klagade, att de lärt sina »läsningar» af kringströfvande munkar och
andra anhängare af den aflysta religionen. Ej blott under Johan
111:5 och Sigismunds regeringar utan ännu under Carl IX:s första
regeringstid drefvo ju papister omkring i landet. — Det lutherska
prästerskapets starka betonande af vikten af lärans renhet alstrade
hos många den tanken, att det väsentliga i religionen var bifallet
till den nya trosläran. Men då blotta försanthållandet af den
evangeliska läran ej räckte till för att omdana folkföreställningarna,
enär naturligtvis endast ett mindretal genomträngdes af det
gudomliga ljuset, frodades vidskepelsen alltfort. En myckenhet däraf
uppdagades under Abraham Angermanni beryktade
visitations-färd i stiftet, och de luttringsmedel, hudstrykning och
vattenspolning, som han föreskref, förslogo för visso icke att utdrifva eller
bortskölja vantron. En lång lista på gängse vidskepelser får man
i de förmaningsord, som biskop Botvidi vid en
visitationsförrätt-ning 1633 ställde till Adelöfs församling, som han bad taga sig till
vara för trolldom och spåkvinnor, för afguderi vid källor och
beläten, för vidskeplig fruktan för stänger, lagda i kors i
grindöppningar, för korstecken på dörrar, för dagväljande och för att tro på
gastar, troll och tomtebissar. Vanlig var tro på drömmars
profetiska betydelse och på vissa personers förmåga att tyda dem, på att
ett öde regerar öfver lifvet, på möjligheten att genom
lottkast-ning utröna ödets vilja. Af protokollet vid en Visitation i Pelarna
erfar man, att där fanns en man, som brukade »läsa i planeter»
och spå i händerna, och som tre gånger varit på besök i en familj
och »lärt fruns och hennes barns planet». Tron på spöken och att
de döda kunde »gå igen», var ej mindre utbredd. Själfva
kyrkoordningen höll för möjligt, att efter en persons död spöke komme
att visa sig, och manar blott till att trösta de efterlefvande med
att »hwar något spökelse wore på färde, at man thet intet sköter,
ey heller ther före rädhes vtan medh een rett troo giffuer sigh vnder
Gudz beskerm, så förmå dieffulen, som spöker, ingen skado göra».
Huru allmogen inbillade sig kunna förekomma besök af dylika
gengångare, kan ses af en tilldragelse från Landeryd, en socken i
grannskapet af stiftsstaden. Saken behandlades 1635 i domkapitlet.
I en gård uti nämnda socken hade en person aflidit. Då å
begraf-ningsdagen liket blifvit af fördt till kyrkogården, hade en objuden
kvinna infunnit sig och med uppskörtad kjortel ställt sig midt i
förstugudörren med en yxa i handen hållande den med handen om
själfva viggen, betjänande sig af skaftet som käpp. Så snart liket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
