Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. D. Hallbäck. J. O. Hoof och Hoofianismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
j. o. hoof och hoofi an ismen
285
Vid denna tid kallades han till huspräst af generalmajoren
J. G. Coyet till Rönneholm i Skåne, hvilken synes fått goda tankar
om honom. I följande ordalag skrifver han till domkapitlet i Göteborg
om Hoof: »Under det jag varit betänkt att finna uppbyggelig präst,
som vid min enskilda andakt med predikande går mig till handa,
förekommer studiosus theologiæ Jacob Otto Hoof, känd för ett
christeligt uppförande och vackra ämbetsgåfvor, såsom den
hvilken i denna delen uppfyller min önskan»1. Därjämte utlofvade han
honom att ännu en termin »frequentera academien» för examinas
afläggande samt enligt lagens föreskrift att »så länge han sig såsom
en rättskaffens prästman i lära och lefverne uppförer med nöje
bidraga till hans understöd». På grund häraf anhöll Hoof själf
hos domkapitlet att »såsom fattig och medellös och alldeles
ur-ståndsatt att resa upp till sitt stift» inför domkapitlet i Lund få
undergå de vanliga examina och prästvigas. Detta beviljades,
hvarefter han efter att hafva aflagt examen stili pro gradu den 13
dec. 1795 s. å. prästvigdes i Lund.
Hoofs karaktär har varit mycket omtvistad. Han var en gåta
för sin omgifning, högeligen älskad af somliga, högeligen tadlad af
andra. Upphöjd mer än andra af sina vänner, var han tilltalad af
förmän, dömd af ämbetsbröder, misstänkt af sin samtid och
förkättrad af eftervärlden. Vissa drag framträda emellertid i desto
klarare belysning.
Såsom ett bidrag till hans karakteristik må följande
ungdomshistoria anföras, då den måhända gifver oss nyckeln till stora
områden af Hoofs själslif. Den är från den tid han som student
vistades i fädernehemmet under sommarferierna. Det var en dag under
höskörden, då han i sällskap med de andra ungdomarna från
An-sered kom ut till slåtterfolket, som just höll på med sitt arbete vid
stranden af den närbelägna sjön. Under det muntra lif, som
uppstod, säger han till en af drängarna: »Om jag vill, går du i sjön».
Hotelsen upptogs såsom det var att vänta som ett skämt och
arbetet fortsattes. Plötsligt kastar emellertid drängen lien ifrån sig och
går rätt mot sjön, drifven af en för honom oförklarlig kraft. Hade
ej Hoof själf hindrat honom skulle han hafva fortsatt ännu längre.
Händelsens sannfärdighet är ställd utom allt tvifvel, då den
förtäljts af allmogefolk som aldrig hört talas om den hypnotiska
kraften. Den är ett bland de många bevisen för, hur utbredda försöken
med de s. k. hemliga vetenskaperna blifvit bland de bildade
klasserna sedan Gustaf III:s tid. Den låter oss ock ana, hvilken för-
1 Göteborgs domkapitels allegater 6/° I79v
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
