- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Femtonde årgången, 1914 /
306

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. D. Hallbäck. J. O. Hoof och Hoofianismen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3 316

h. d. hallbäck

Hvarken den akademiska Lehnbergs-predikan eller 1790-talets
förnufts- och nyttighetspredikan hade gifvit religiösa sinnen
näring. En andlig hunger förefanns därför, som sökte mättnad. De
andliga behofven skärptes ock af de svåra olyckorna 1808—1809.

Vi skulle emellertid mycket misstaga oss om vi antoge, att det
hoofianska läseriet var en på sin tid ny företeelse. Innan ännu
oppositionen mot rationalismen och neologien i de högre kretsarna
hade framträdt, fanns en annan från förra tider kvarlefvande
opposition som väl förde ett ganska obemärkt lif, men som glimmade
som kol under askan ocli blott väntade på en vind för att slå ut i
full låga. Det var allmoge-läsarne. Redan på 1750-talet hade de
framträdt i Skara stift.1 De läto tala om sig i Norrland och hade
redan länge funnits i Mark och Kind. De voro vidt utbredda,
äfven där ej deras åsikter föranledde rättsliga undersökningar.
Dessa kretsar voro af lagisk pietistisk färg. Vissa drag voro för dem
gemensamma t. ex. det s. k. »prästväljandet» eller »löpandet»
efter sådana präster, till hvilka de satte förtroende, dömande af
gudlösa lärare, kärlek till kyrkan, renlärighet, brukande af den
lagisk pietistiska uppbyggelselitteraturen, enkelhet och en viss
grad af asketism men tillika benägenhet för konventikelväsende.

Centra för dessa kretsar voro sedan gammalt Örby i Mark,
där konventikelväsendet redan på 1720-talet omhuldades af
kommendanten von Mentzer på Öresten och sedan ej lät sig utrotas,
samt i Kind, trakten kring Sexdrega, Sven Roséns hemort.1
Om dessa läsare yttrade sig biskopen i Göteborg C. F. af
Wingård åtskilliga gånger t. ex. »Örby pastorat, läseriets vagga. Några
fromma personer voro redan i min barndom kallade läsare, emedan
de bland ett lättsinnigt folk icke deltogo i lekstugans och krogens
bullrande nöjen på helgdagen, utan sysselsatte sig med stilla
andaktsöfningar och förnämligast läsning af bibeln, Luthers och
Nohr-borgs postillor»3 o. s. v. På ett annat ställe säger han: »Är du ej
redan trött af min Redseligkeit, så följ mig till mine läsare i
Elfsborgs län. De äro i alla afseenden frommare och medgörligare
än de nya läsarne i Norrland. I själfva de så beryktade sju
häradena hafva de af ålder haft sitt stamhåll. Öknamnet gafs dem af

1 Robert Sundelin, Swedenborgianismens historia, s. 120 ff.

2 C. W. S., Rosenius, Rosen v. Rosenstein, s. 21, 25. Angående Roséns
uppträdande i dessa trakter se, Emanuel Linderholm, Sven Rosén och hans
insats i Frihetstidens radikala pietism. Upsala 1911.

3 Skarstedt, a. a., s. 178.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 14 12:51:19 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1914/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free