Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. D. Hallbäck. J. O. Hoof och Hoofianismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
j. o. hoof och hoo fi an ismen 325
då där å gården föddes 18 à 19 kor. Adjunktens lön belöpte sig till
’ungefär 700 Rdr. Hoofs del var något mindre, nämligen hälften
af inkomsterna (med undantag af offren), som gingo till vid pass
1674 tunnor korn samt ett »matskott» af hvarje matlag, som
beräknas »på hälften till 130 — detta enligt Hoofs egen uppgift.
Hoofs inkomster voro sålunda aldrig synnerligen stora. Det
oaktadt var, såsom förut påpekats, huset till ytterlighet gästfritt.
Flere voro ock de fattiga släktingar som tidvis vistades på Floghult.
Så t. ex. Maria Elisabet Ödman, Beata Elisabet Lindskog, Gustaf
Hoof, Adolf Hoof, Jakob Hoof, Petronella Lindskog, Anna Britta
Lindskog och fosterdottern Marta Lisa Uggla.3 Att ali denna
gästfrihet ej kunnat försiggå utan understöd är uppenbart. Att de
långväga besökarne från Halland och Småland uppgifvas hafva
medfört stora bidrag till sitt uppehälle är redan nämndt. Det berättas
ock, att många lämnade sin kvarlåtenskap genom testamenten åt
Hoof. Så skall han t. ex. en gång fått en del silfverbägare enligt
en sagesmans uppgift — enligt en annan en gång en stuga samt ett
helt lass husgeråd, bi, en ko, får m. m. Beskyllningen för girighet
höres emellertid aldrig från den gängse traditionen i orten. I
Svenljunga pastorsarkiv finnes visserligen en handling, som visar,
hurusom process blifvit hållen mellan Hoof och kyrkovärdarna
med anledning af kyrkobyggnaden i Svenljunga, hvarvid Hoof
blir den förlorande parten. Vid närmare granskning visar det sig
dock, att tvist uppstått om betalningens erläggande i Riksgäld
eller Banko. En kompromiss var nämligen ingången mellan
Hoof och kyrkostämman angående en viss summa för
komminist-tern, ett i allt, hvilken summa Hoof menade skulle erläggas i
Riksgäld men församlingen i Banko. Inga bevis hafva heller mött oss
för påståendet om Hoofs girighet. Tvärtom fortlefver ännu
lifligt minnet om hans godhet, gifmildhet och hjälpsamhet. Samma
person, som omtalade de många testamentena till Hoof,
tillfogade den upplysningen, att Hoof byggde flera stugor åt fattiga
fromma och underhöll dem där, så länge han lefde, och, så snart
någon dog i någon af hans stugor, fick någon annan flytta in. I
liktalet öfver honom heter det:–»De många fattiga som han
mättade, ty ingen gick hungrig från hans hus och i hårdan tid
gjorde han uppoffringar vida öfver sina villkor för att lindra den
fattiges nöd, de nakne som han klädde, de värnlöse som han
1 Klagoskrift. Göteborgs Domkap. allegater 1827.
’-’ Mjöbäcks pastorats församlingsböcker 1800—1840.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
