Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Gustaf Brandt. Carl Olof Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33 6
gustaf brandt
negativ art. I densamma bottnar den mångskiftande romantiska
religiositet, som tager sig så karaktäristiska uttryck under
århundradets tidigare skede. Äfven denna romantiserande
religionsåskådning bryter mot upplysningstidens torra reflexionsreligion och
ställer upp som mål ett slags restauration af de religiösa
förhållandena. Någon direkt restauration var väl knappast tänkbar, men
indirekt har denna romantiska idealistiska religiositet utöfvat ett
stort inflytande. I någon form har den i regel influerat på något
utvecklingsstadium hos tidens viktigaste personligheter, och den
skönhets- och bildningsreligiositet, som under dess allmänna
stämning frodades, bär i sitt sköte på sätt och vis en personlig
fördjupning af det religiösa sinnet, äfven om detta icke kom en specifik
luthersk kristendom till godo.
Af vida större vikt blef den idealistiska kulturströmningen
för det spekulativt teologiska tänkandet. Under dess inflytande
stå både en Schleiermachers dogmatiska och religionsfilosofiska
tankebyggnad och en Hegels för den spekulativa teologien så
befruktande filosofiska systembildning.
Den tyska idealismen var emellertid en kulturrörelse1, och dess
religiösa sida en bisak. Den bildningsreligiositet, som den utlöste,
hade ingen djupare bärkraft, dess inflytande på teologien visade
sig äfven kunna vändas till direkt men för kristendomens
sanningsinnehåll. Hvart den af Hegel t. ex. påverkade teologien kunde
konsekvent leda, visade Strauss’ bekanta angrepp på evangelierna.
Det betraktades som ett direkt återfall i rationalismens armar.
Den idealistiska restaurationsströmningen, liksom de
kvarlefvor af upplysningstidens religionsåskådning, som kunnat
bibehålla sig, förlora sin mesta betydelse efter 1848 års politiska
tilldragelser. 1848 års kriser äro af stor vikt för protestantismens
utveckling. De liksom sätta fart i en tredje strömning, som
visserligen kan konstateras långt tidigare, och som med visst fog kan
ställas in i bilden af restaurationssträfvandena under 1800-talets
förra hälft.
Denna intressanta riktning, som förvisso förgrenar sig på
flera strömmar, afsade sig det intellektuella arfvet från så väl
upplysningen som den idealistiska religionsföreteelsen med dess
problemsvårigheter och upptog i stället intensivt de möjligheter
till praktisk religiös omsättning, som lågo i tidens
humanitets-sträfvanden. Den öfverlämnade sig sålunda hufvudsakligen åt
’ Jfr Fehrman o. a. a., sid. 252.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
