Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Gustaf Brandt. Carl Olof Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
carl olof rosenius
345
’ vecklingen här i Sverige fick en helt annan gestalt, än den måhända
under andra förhållanden skulle fått.3
Väckelsefromheten ställer sig i allmänhet i djup motsats till
den kyrkligt ledda nydaningen och det statsliga monopol, som den
fann denna åtnjuta. Den vände sig förnämligast till de bredare
lagren och framför allt till den folkklass, som var århundradets
starkaste, medelklassen. Den fattade som sin egentliga
uppgift icke, att föra massorna till omvändelse, utan att bringa
enskilda själar till en personlig afgörelse för Kristus samt i
andra hand att sammansluta dessa enskilda fromma till smärre
kretsar, genom hvilka’sedan en andlig syrsättning tänktes kunna
gifvas åt det svenska folket. Det förtjänar framhållas, att
väckelsen icke ställer för sig samma breda mål som metodismen
med dess religiösa eröfringspolitik.
Väckelsekretsarna se synnerligen pessimistiskt, och detta
påtagligen med en viss öfverdrift, på det andliga tillståndet i landet.
Med sin benägenhet att från enskilda erfarenheter generalisera,
finna de nästan öfverallt utanför sina kretsar religiös okunnighet
och sedlig förkommenhet råda. Och orsakerna härtill? Skulden
lägges dels på staten, dels på kyrkan.
Huru kan ett trosstarkt religiöst lif uppkomma, då
tidehvarfvets allmänna frihetssträfvan begränsas till att, om ock blott äfven
här i ringa mån, endast gälla det världsliga området och icke
religionens och samvetets. 1726 års konventikellagstiftning ansågs
vara det oberättigade och stora hindret för uppkommande af en
verkligt religiös pånyttfödelse i vårt land; den religiöst intresserade
individen befann sig tack vare denna i ett skrufstäd.. Utan
möjlighet till konventikelfrihet ansåg man, att ett sant fromhetslif måste
förtvina. Då staten ofta lånade sig till våld för att beifra dessa
religiösa frihetskraf, stod väckelsekristendomen i mer eller mindre
skarp opposition gentemot densamma. För dess representanter, som
så helt behärskades af sina religiösa intressen, kommo ju dessutom
städse alla världsliga nationella synpunkter i andra hand.
Men främst gällde naturligtvis reaktionen kyrkan. I
oppositionen mot denna äga väckelsekretsarna ett samlande mål. Någon
teoretiskt klargjord åskådning om den yttre kyrkoinstitutionen
1 Det kan vara ett intressant spörsmål, hvilken utvecklingen skulle ha
blifvit, om väckelsen icke fått den betydelse, den fått. Men något annat svar
än en på det hela taget oviss gissning torde på detsamma knappast kunna
gifvas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
