Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Gustaf Brandt. Carl Olof Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
carl olof rosenius
347
nyläsarna i’ Norrland upp en aktion mot Tollesons förkunnelse,
därför utbildar sig väckelsen senare som en reaktion- mot
schar-tauanismen. Här ligga tydligen frön till snart nog påtagliga
antinomistiska konsekvenser. Men i början af århundradet
gjorde väckelsen skarpast front mot den ytligt moraliserande
allmänna predikan, som frambars inom kyrkan. Äfven den
förkunnelsen var enligt dess mening baserad på oriktiga lärobegrepp,
hvilka de ansågo tydligast uttryckta i den kyrkligt godtagna
handboken, katekesen och 1819 års psalmbok.
Det kan icke förnekas, att väckelsens opposition i mer än ett
afseende är träffsäker. Ifråga om själavården inom kyrkan måste
medgifvas, att den, utom i de schartauanskt sinnade kretsarna,
i allmänhet synes vara föga plikttroget utöfvad. Äfven
predikan, som å ena sidan förbereder densamma, å andra sidan
vinner konkret gestalt genom densamma, torde få anses lämna
mycket öfrigt att önska. Vi ha redan antydt, att
restaurationstidens större predikantpersonligheter befunno sig på ett
öfver-gångsstadium till en fulltonigare och mera fördjupad förkunnelse,
men genomsnittspredikan ute i bygderna synes i ringa mån
återspegla ett framåtskridande i detta afseende. Det är nu visserligen
i allmänhet svårt att kontrollera riktigheten af väckelsens
opposition mot kyrkopredikan, men man får nog instämma med Rodhe1,
då han framhåller, att Sverige vid denna tid saknade inom sina
gränser, hvad det behöfde med afseende på predikan. Äfven om man
beträffande den inhemska homiletiska litteraturen under århundradets
början kan iakttaga en så pass stark produktion, att olika riktningar
kunna särskiljas, och äfven om man i stort sedt kan säga, att
neolo-gien icke gjort vår förkunnelse samma afbräck som i Tyskland2 —
man kan nog icke förneka, att predikan icke intog det rum i det
religiösa lifvet, som en evangelisk luthersk predikan åsyftar.
Det förefaller, som om väckelsen dessutom redan i sitt tidigare
stadium tog i sikte kyrkopredikans brist på folklighet. Den
förkunnelse, som de fromma kretsarna i landet begärde och behöfde,
var icke öfvergångstidens patetiskt högtrafvande stil, som är ett
ännu icke öfvervunnet neologiskt arf, utan en enkel, koncentrerad
1 E. Rodhe: Predikans ställning i Sverige under 1800-talet, i Skrifter
tillägnade Pehr Eklund, Lund 1911.
! H. Thomander ger i Theol. Quartalsskrift 1828, sid. 27 ff., en
intressant öfversikt öfver den homiletiska litteraturen under 20-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
